Det senaste på nyhetshimlen, som knappast undgått någon, är ju det som bokstavligt talat händer på himlen. Utbrottet i den isländska vulkanen Eyafjallajökull har blivit en världsnyhet.
Dess aska har spridit och fortsätter att sprida sig över ett så stort område att hela norra Europas flygtrafik är lamslagen. Tiotusentals resenärer är strandsatta och väntar nu förgäves på flygterminaler i Storbritannien, Skandinavien och resten av Nordeuropa.
Som om det inte vore nog med detta föreligger en stor risk att även grannvulkanen Katla, som tidigare alltid följt Eyafjallajökulls utbrott, sägs riskera vakna.
Om så sker innebär det sannolikt en risk att flygen blir inställda i månader framåt.
Men vi ska inte måla fan på väggen ännu. Jag är optimistisk och tror att det hela har blåst över om några dagar.

Jag kom förresten att tänka på när vi för ett par somrar sedan hade problem med en granne högst upp som hade fått för sig att vår gräsmatta utgjorde någon sorts allmän askkopp. Det var ingen höjdare att dagligen plocka upp dessa askförgyllda fimpar innan barnen skulle hinna lägga sina nyfikna händer på dem.
Trots mitt ofta vrålande ”Men vad i hela sabla helvete!?” fortsatte fimparna att singla ner i flera veckor.
Dumheterna upphörde när jag började spara dem i en plastpåse och levererade tillbaka det stinkande skräpet. Det där ter sig som ett tämligen ynkligt problem i jämförelse med det islänningarna nu brottas med.
Men de där fimparna var i alla fall, till skillnad från det skit som nu faller ner med regnet, försedda med filter.

Jag noterade nyss att det är pappersstrejk. Förhandlingarna är strandade och strejken ett faktum.
Men jag är inte orolig för den händelse att konflikten blir långvarig. Lådan med skrivarpapper är full, skrivaren har pajat och i förrådet finns fortfarande en halv bal med skithuspapper.

SKL har lämnat över ett lönebud till kommunal. Det handlar om ett avtal som berör ca 370 000 av Kommunals medlemmar, bland annat personal inom barn-, sjuk- och äldreomsorg och brandförsvaret.
Och faktiskt, parterna är överens redan nu! Jo, det är sant!
De är rörande överens… om att inte avslöja innehållet i lönebudet. Vi inväntar med spänning på beskedet om de vidlyftiga höjningarna… av de dolda skatter och avgifter som alltför ofta har en tendens att följa höjda löners och pensioners kölvatten.

Och jag bara MÅSTE ta upp den kontroversiella nyheten om den där sexdockan som presenterades härom veckan, vilket säkert inte undgått många.
Ja, nu är ju robotsex inte min cup of tea, så att säga. Men det som är intressant i sammanhanget är att nästan 40% kunde tänka sig att ha sex med en robot, enligt en färsk undersökning.
Detta oroade särskilt relationsexperten Eva Rusz, som sa så här:
”En relation med en robot är praktisk och enkel. Man behöver inte låsa upp sig bland en massa åtaganden. Det är kravlöst och man behöver inte investera några känslor. Men det är en dålig relation och det suddar ut gränsen för vad det är som skiljer oss från djuren”.

Må dä? Ja, MINA katter har då aldrig visat tendenser att vilja ha robotsex.
Hur som helst, om det nu skulle bli en vanligt förekommande företeelse i framtiden, i synnerhet som risken för den datorstyrda partnerns huvudvärk blir minimal, så är det väl bäst att höja ett varningens finger till er som funderar på en investering: Glöm inte att skydda er mot virus.

Sist men inte minst, stuva inte undan vinterkläderna ännu. Vi har Valborg kvar! För övrigt önskar jag alla en underbar vår och sommar!