Hon sitter i rummet där Mobbingjourens självhjälpsgrupp i Luleå brukar träffas. Gunilla tänker tillbaka på första träffen för två år sedan, minns hur hon grät. Vid bordet sitter Veronica Sundberg och Tori Rubenzon, så var det första gången också. Hit åker Gunilla en gång i månaden.
Gunilla tittar i taket när hon ska berätta.
”Säg upp dig själv, eller så blir du uppsagd”, hade chefen sagt.
Då hade Gunilla jobbat som undersköterska i hemtjänstgruppen i åtta år.
Nu kan hon inte säga hur allt började. Gunilla tycker att hon blivit mobbad, men har svårt att säga hur. Hennes upplevelse är att hon blev motarbetad av arbetskamraterna och chefen.
Just att det är svårt att beskriva vad som hänt är vanligt bland de som mobbats. Inte sällan lider de också av minnesförlust. Gunilla säger att hennes minne också blivit sämre.
– Det är allvarligt, jag har stressad hjärna, säger hon.
Detta gör det svårare att beskriva vad som hänt.

Gunilla berättar att hon efter några år i hemtjänstgruppen tyckte att stämningen var dålig.
– Jag kände mig utfryst. Jag sa God morgon och fick betona det för att vissa skulle hälsa.
Hon pratade med chefen men tyckte inte att något förändrades. KA har inte lyckats nå chefen, men andra representanter för arbetsgivaren är idag förvånade över att mobbning skulle ha förekommit.
När inget hände tog Gunilla studieledigt en termin. När hon återvände fick hon sårande kommentarer.
– Arbetskamraterna var slipade, jag kan inte peka på vad de gjorde. Det blev tyst när jag kom in i rummet och jag fick inte all information.

När pingvinen kommer till Gunilla Sundvall är det hennes tur att tala. När Veronica Sundberg och Tori Rubenzon lyssnar känner sig Gunilla stärkt.
När pingvinen kommer till Gunilla Sundvall är det hennes tur att tala. När Veronica Sundberg och Tori Rubenzon lyssnar känner sig Gunilla stärkt.

Gunilla berättar om hur hon strävade efter att göra sitt bästa för pensionärerna. Men hon tyckte att arbetskamraterna ifrågasatte det och inte tog hennes rapporter på allvar.
Hon var ansvarig för schemat, ofta var det bråk.
– Alla skulle jobba med alla, men det ville de inte. Och vissa ville inte åka till vissa pensionärer.
Gunillas värk i armbågen blev värre och sömnen sämre. Året efter studieledigheten blev hon sjukskriven för utmattnings­depression. Efter ett år var hon tillbaka på jobbet två timmar om dagen.
– Jag var spänd som en
fiolsträng, säger Gunilla och slår med fingrarna i bordet.
Hon tycker att villkoren som chefen satte var orimliga och att arbetskamraterna var oförstående. Arbetsgivaren anser att man följt de riktlinjer som finns för rehabilitering.
Men när Gunilla berättar om rehabmötet med arbetsgivaren och facket spricker rösten.
– Chefen sa att jag skulle säga upp mig. Annars skulle de säga upp mig.
Pappren om uppsägningen var redan klara, Gunilla minns sin förvåning och att hon begärde betänketid. Hon sa upp sig och fick avgångsvederlag.
– Det var svart på vitt, jag tappade min identitet, säger Gunilla och gömmer ansiktet i händerna.

Det var för ett och ett halvt år sedan, och då tappade hon livs­lusten. Nu har hon fått tillbaka livs­gnistan, men hon är fortfarande påverkad av det som skett.
– Det är en sådan skam, det är så fruktansvärt att bli trampad på. Jag är livrädd för att komma till det svarta hålet igen, de ärr som jag fått läker aldrig till hundra procent.
Gunillas historia liknar det terapeuter beskriver. Klienter som söker hjälp för depression förstår under behandlingen att de varit mobbade. Gunillas insikt kom i självhjälpsgruppen.
Det var Veronica Sundberg som bjöd in henne. Hon hade hört om Gunilla av gemensamma bekanta. Veronica jobbar på ett äldreboende och har själv blivit mobbad på sin arbetsplats. Hon startade Mobbingjouren tillsammans med Tori Rubenzon. Träffarna inleds med en teoretisk del om mobbning. Varje gång slutar med att pingvinen skickas runt.
– Vi valde en pingvin för att de är snälla, omtänksamma och håller ihop. Den som tar pingvinen under rundan talar, då avbryter ingen. Alla får ta plats, berättar Veronica.
Träffarna har hjälpt Gunilla att inse vad mobbning är.
– Jag är inte ensam, det är inte fel på mig. Jag har fått det bekräftat när jag träffat andra som förstår vad jag varit med om, säger Gunilla.
Tori kommer ihåg hur Gunilla började hitta livsglädjen igen. Hon tror att det är en befrielse att få berätta och att det är ett sätt att få tillbaka värdigheten.
Självhjälpsgruppen vill sprida kunskap om mobbning, den delar ut civilkuragepris, har föredrag och tar fram ett studiematerial.
Gunilla hoppas att gruppen ska hjälpa mobbade att träda fram, att det inte ska vara skamligt.
– Ingen annan ska behöva vara med om det som jag gått igenom. Om jag såg ett tecken på att någon annan for illa så skulle jag hjälpa den, säger Gunilla.

Mycket av det som hände på hennes arbetsplats anser hon berodde på svagt ledarskap som gav utrymme för informella ledare. Det är också något som forskare anser kan vara grogrund för mobbning.
Många som utsatts för mobbning har svårt att känna tillit, så är det också för Gunilla.
– Jag är inte samma människa, jag har svårt att lita på folk.
För ett och ett halvt år sedan miste Gunilla jobbet, hon har varit sjukskriven på deltid, nu är hon utförsäkrad.
– Jag vill bli frisk. Jag brann för jobbet, men jag kommer aldrig arbeta som undersköterska igen. Kroppen orkar inte och jag klarar inte stressen.
Gunilla tittar ut på den blå himlen och suckar. Vad hon ska göra i framtiden vet hon inte.

Mobbningjourens råd:

1 Säg ifrån tidigt om du eller någon annan blir illa behandlad.
2 Lid inte i tysthet, prata med någon.
3 Ta kontakt med stödföreningar som Mobbingjouren, Stopp eller OMM.
4 Ta inte på dig skulden.
Dokumentera det som sägs. Spela in samtal där du själv deltar.

Läs mer:

www.mobbingjouren.se
www.foreningenstopp.se
www.o-m-m.se
arbetsplatskonflikt.av.gu.se