Rehabiliteringsassistenten skulle hjälpa vårdtagaren, som var svårt hjärnskadad efter en stroke, till toaletten. Då spottade vårdtagaren honom i ansiktet. Rehabiliteringsassistenten svarade direkt med att ge vårdtagaren en örfil som var så kraftig att kinden fortfarande var röd en halvtimme efter slaget.

Arbetsgivaren stängde först av rehabiliteringsassistenten medan händelsen utreddes. Senare avskedades mannen. Kommunal ansåg att avskedandet skulle upphävas. Dels för att örfilen var en engångsföreteelse i en pressad situation och dels för att mannen borde ha kunnat omplaceras till personlig assistent eller undersköterska.

Tvisten mellan Kommunal och arbetsgivaren hamnade i arbetsdomstolen. Domen understryker hur allvarligt domstolen ser på våld på en arbetsplats, i synnerhet mot en vårdtagare som är utsatt och har särskilda behov.

Så här skriver domstolen i domskälet:
”Det är inte svårt att föreställa sig att personalen många gånger kan komma att ställas inför situationer som inte är lätta att hantera. Ett olämpligt bemötande från vårdpersonalens sida gentemot vårdtagarna kan självfallet som regel ändå inte accepteras. I vissa särskilt utsatta lägen torde man trots det få räkna med att även vårdpersonal för ett ögonblick kan tappa fattningen, brusa upp och kanske låta undslippa sig något opassande uttryckssätt. Härifrån till att inte kunna avhålla sig från att också ta till våld är dock steget långt.”
Arbetsdomstolen menar att vårdtagare inte under några som helst omständigheter ska behöva tåla att bli bemötta med våld.

Domstolen finner därför att det var rätt att avskeda rehabiliteringsassistenten och att örfilen rubbat arbetsgivarens förtroende för honom och allmänhetens förtroende för arbetsgivaren som vårdgivare.
En av sju ledamöter i domstolen reserverade sig mot domen. Han ville ge Kommunal rätt med motiveringen att örfilen var ett olycksfall eftersom rehabiliteringsassistenten arbetat i många år utan någon anmärkning.