Ta det här med datorer. Idag kan man ju göra vad som helst med en liten skitlåda som inte är större än en pappmapp.
På min tid trodde man att en dator i framtiden inte skulle behöva väga mer än 1,5 ton. Lite senare trodde man att vi aldrig skulle behöva PC, eftersom det ju gott och väl kunde räcka med 640 000 byte för var och en.
Nu är det ingen som ens fattar när man yvs över ”4 gigg i ramminne, de’ru!”.

Rymdprogrammen går ju också framåt. Snart kan vi se riktigt långt ut mot de allra yttersta och de mest avlägsna galaxer. Snart skickar man iväg folk till andra världar.
På min tid hade vi inga rymdkapslar att hetsa upp oss över. Vi fick nöja oss med folk som gick omkring på månen och vi kunde bara drömma om att lifta med en komet.
Barn av idag tror att världen kretsar kring dem. På min tid kretsade solen runt Jorden och Jorden satt fast på ryggen på en jättesköldpadda, så där var det inget tjafs.

Folk är ganska bortskämda nuförtiden, om man tänker efter. För tänka efter, det fick man göra på min tid.
På min tid trodde man till exempel att 1 miljon apor med varsin skrivmaskin förr eller senare skulle skriva Shakespeares samlade verk. Tack vare Internet vet vi nu att det inte stämmer.
Genom Internet har man förresten blivit allra mest bekväm. På min tid hade vi inte virtual reality. Om man blev jagad av en rödögd gubbe gällde det att hoppas att man verkligen kunde springa ifrån honom på RIKTIGT.

Förr fick man förresten även springa för att hinna lämna in tipset i tid. Och vi vann ändå inte många korvören, för på min tid hade vi ören. Jackpot, det var när man fick fyra kronor istället för två i den enarmade banditen.
Och joker, det var de där fyra korten i leken som aldrig blev skitiga i kanterna. Idag blir inga kort skitiga, eftersom man bara behöver peka eller klicka på en skärm.

Idag sitter folk och zappar mellan trehundra olika TV-kanaler och trycker på en knapp för att vrida på parabolen.
På min tid fick man vrida sig ur led på skorstenen för att morsan skulle få se Per Oskarsson strippa hos Hyland. Reklam fanns bara på bio och det var Owe Törnkvist som lärde oss barn att ”Killar med sprätt i gillar Mazetti!”.

Nu för tiden blir en och annan pensionär illa behandlad på äldreboendet av personal som verkligen hamnat på fel plats och maten hinner de sällan äta upp, eller så får de bara lite vitaminpiller och soppa.
På min tid fanns det fortfarande ett och annat fattighus och samhället var konsekvent, för ALLA gamla som inte släkten tog hand om blev illa behandlade.

Unga människor går nuförtiden omkring med såna där pitbulls och andra livsfarliga mördarhundar.
På min tid var det de gamla tanterna som i gråbruna väskor förvarade sina små knähundar, som plötsligt kunde titta ut och skälla och dregla och tyckas vilja bita armar och ben av en och säkert skulle ha gjort det om de bara varit lika stora som pitbullarna är idag och… Javisst ja, väskhundarna finns ju kvar och de är fortfarande lika blodtörstiga och folkilskna. Så blir det nog när de forslas omkring i väskor.

På min tid hade vi förresten sådant där skämthundbajs i plast. Idag ligger det riktigt hundbajs överallt och ingen tycker att det är ett dugg roligt. Och folk slår och skjuter ihjäl varandra för småsaker överallt. Våldtäkter och misshandel är vardagsmat idag.
På min tid spelade vi korpfotboll och om man släppte in ett mål så fick man sig en snyting och så var det inte mer med det.

Den här veckan har min hustru, som annars jobbar natt på ett äldreboende i Kallhäll, sin långlediga vecka och DET, mina vänner kallar jag kvalitetstid. När jag gick i skolan var kvalitetstid något som inträffade i och med jul-, sport, påsk, sommar- och höstloven.
Numera verkar ungdomarna vara lediga hur som helst och inga siffror i betyg får de heller.  På min tid hade vi en skala från 1 till 3…

Jodå, så att…