Sverige har varit pådrivande inom EU när det gäller avreglering och upphandling. Samtidigt har Sverige varit pådrivande för att EU ska tillåta krav om sociala hänsyn, som goda arbetsvillkor för de anställda, jämställdhet, icke-diskriminering och möjlighet att ge jobb till långtidsarbetslösa.

Men på hemmaplan har Sverige, först under socialdemokratiska regeringar och nu under den borgerliga, varit fundamentalister som har försvårat och bekämpat försök bland upphandlare i stat, kommuner och landsting att ställa sociala krav.
– Sverige tävlar med Storbritannien om titeln som det land som effektivast negligerar sådana hänsyn, säger Niklas Bruun.
Han och Kerstin Ahlberg finner i sin rapport att Sverige har infört en lagstiftning som är mycket strängare än EU:s regler vid upphandling. Det råder en osäkerhet bland upphandlare om vad som är möjligt enligt EU-rätten när den svenska lagstiftningen och praxisen säger något annat.

Regeringen har liksom socialdemokraterna tidigare avstått ifrån att ge besked om vad den tycker är rimliga krav. Istället har de gömt sig bakom juridiken och hänvisat till EU-rätten.
– Motståndare till social upphandling har kunnat dölja sina reella argument bakom EU-rättens dimridåer. EU har till stor del grundlöst kunnat göras till syndabock för att kommuner och landsting inte tillåts bedriva social upphandling, säger Niklas Bruun.
Det gäller till exempel ILO 94, en internationell konvention som säger att vid offentlig upphandling måste myndigheten ställa krav på entreprenören att den betalar lön och arbetsvillkor enligt lag eller kollektiv som gäller på orten där arbetet ska utföras.

Finland och Danmark tillhör de EU-länder som har antagit konventionen. Men inte Sverige, socialdemokratiska och nu den borgerliga regeringen påstår att ILO 94 inte är förenlig med EU:s regler för upphandling. Numera stöder dock socialdemokraterna ett antagande av denna konvention.
Niklas Bruun och Kerstin Ahlberg tror att det är möjligt att anta ILO 94 med hänvisning till EU-rätten.
– Med Lissabonfördraget, som har rättsligt bindande sociala rättigheter, är det sannolikt lättare än tidigare att ställa sociala krav vid upphandling, säger Kerstin Ahlberg.
Hon tillägger att det då inte är möjligt att kräva svenska kollektivavtal. Men det är fullt tillåtet att ställa krav om att entreprenören ska betala minst enligt villkoren i ett svenskt avtal, även om han inte har skrivit på detta avtal.

Kerstin Ahlberg menar att detta är ännu tydligare efter att riksdagen nyligen antog Lavallagen.
– Enligt lagen är det tillåtet för svenska fack att under vissa omständigheter ta till konflikt för att tvinga arbetsgivaren att skriva på ett kollektivavtal. Då är det rimligt att upphandlande myndighet också får kräva att entreprenören följer villkoren enligt dessa avtal, säger hon.
Niklas Bruun och Kerstin Ahlberg menar också att det är fullt möjligt att ställa krav om jobb för arbetslösa, åtgärder för att främja jämlikhet och att motverka diskriminering.
Krav om att den entreprenör som vinner upphandlingen ska ta över berörd personal kan enligt dem vara mer problematiskt.
– Det får avgöras från fall till fall och då prövas mot vad som är rimligt för verksamhetens fortsatta mål och kvalitet. Jag tycker att det exempelvis kan vara rimligt vid upphandling av äldreomsorg där de äldre behöver känna trygghet av att det är samma personal som tar hand om dem, säger Niklas Bruun.

Han tycker att upphandlare oftare än nu ska pröva gränserna för vad som är tillåtet, och att regeringen borde ta fram en vägledning för vad som är möjligt i en upphandling. Niklas Bruun tycker att svensk upphandling präglas av osäkerhet och av en rädsla för att göra fel.
– Men för att kunna påverka politiken och utvecklingen i EU måste man ta sig ett utrymme. EU-domstolen prövar bara konkreta fall. Det är fel att tro att EU-domstolen bara dömer till förmån för kapitalets frihet. I flera fall om upphandling har domstolen också slagit fast att det är tillåtet med sociala krav, säger Niklas Bruun.
Kerstin Ahlberg tycker att Sverige ska lära av Danmark, som i sin lagstiftning ger ett betydligt större utrymme för att ställa sociala krav.
– Om Sverige inte vågar följa Danmarks exempel utan bara väntar på att EU-domstolen först ska säga vad som är tillåtet, då kommer vi inte att förändra något alls, säger hon.

Rapporten "Upphandling och arbete i EU" av Kerstin Ahlberg och Niklas Bruun kan laddas ned från www.sieps.nu.