Lågenergilampor är potentiella strålkällor, kan vi läsa i SvD i dag. Lamporna som skulle frälsa oss från energibrist ifrågasätts, forskare varnar för risk för elektromagnetiska fält och ultraviolett strålning! Samtidigt är glödlampan är på väg mot ett totalförbud. I år togs 75-wattarna bort. Nästa år förbjuds 60 wattarna.
Men trotjänarna har många sympatisörer, i alla fall om jag ska döma efter röster i min omgivning. EU:s häpnadsväckande beslut att påtvinga konsumenterna ett sämre och dyrare alternativ verkar inte populärt. Jag har försökt anpassa mig och köpt in de dyra klumparna som sades hålla i ett decennium, minst.

Ett decennium går lite fortare i lågenergivärlden: En handfull av dem har redan slocknat för gott och fått bäras iväg till kvicksilveråtervinningen, efter endast något år.
Jag är ändå tacksam att de inte gått i bitar, eftersom innehållet är så farligt att hemmet och dammsugaren måste totalsaneras efteråt. Jag är tacksam att min rekorderliga bostadsrättsförening har en inlämningsmöjlighet för farligt skräp, eftersom det säkerligen annars är ytterst frestande att slänga kvicksilverlamporna i soporna.
Regeringen med miljöminister Andreas Carlgren (C) i spetsen som förbjudit kvicksilver (positivt) samtidigt som de påtvingat oss lågenergi med mycket farligt kvicksilver har väldigt svårt att förklara detta beslut. 

Hursomhelst, när lågenergin slocknat har jag med glatt hjärta bytt tillbaks till vanliga glödlampor, som lyser med ett varmare och vänligare ljus, och som inte tar 30 sekunder på sig innan de har blinkat klart. Det kändes som att komma hem igen. Köket blev åter en trevlig plats att vara i. Bjudningar som tidigare inleddes med ”släck inte på toa, för då kommer nästa besökare inte att hitta papperet” kan nu börja med intressantare saker.
Min enda sorg är att jag inte hunnit hamstra 75-wattare som nu är borta från butikshyllorna. Någon som vet var de går att hitta?

I sovrummet finns lågenergin dock kvar. Och dessvärre just i de lampor som man, enligt Strålsäkerhetsmyndigheten ska vara särskilt försiktig med. Lågenergins elektromagnetiska och ultravioletta strålning kan nämligen ha effekter på människan som inte utforskats och därför bör vi undvika onödig exponering” exempelvis hålla 30 centimeters avstånd till ljuskällan. Särskild försiktighet krävs för skrivbordslampor och sänglampor! Just dessa lampor låter man ju ofta vara så nära som möjligt. I synnerhet om de innehåller svagt lysande lågenergilampor…

Ja, det är mycket som är konstigt och otrevligt med dessa lampor:
– De är fula, dyra och håller inte vad de lovar i tid och lyskraft. (Visar flera undersökningar). Deras ljussken är kallt och ogästvänligt och svagt.
– De är miljöfarliga och svåra att återvinna. Inget har hittills gjorts för att det ska bli enklare.
– De är påtvingade oss konsumenter via ett beslut av EU –  som annars talar sig glödhet för marknadens fria rörlighet.

Jag har inget emot en samordnad miljöaktion i EU. Tänk om det fanns ett gemensamt pantsystem för de farliga aluminiumburkarna exempelvis. Men detta är inget väl underbyggt beslut.

Man kan fråga sig vem som lobbat för dessa dåligt utforskade lampor och hur det kommer sig att något som bevisligen fortfarande fungerar förbjuds innan alternativet är ordentligt utvärderat?
Varför förbjöds inte vinylskivan och kassettbanden? Eller videokassetten? Varför förbjuds inte tjockteven? Uppenbarligen fungerar det att låta konsumenterna välja själva, medan teknikutvecklingen pågår.

Låt glödlampan finnas och underlätta vår vardag. När alternativen är lika bra eller bättre så kommer de att fasas ut alldeles av sig själva!