Biografi över den kände men samtidigt komplett okände socialdemokratiske stockholmspolitikern Hjalmar Mehr. Han har fått skulden för mycket, rivningarna i Stockholms innerstad, på 60- och 70-talen och inte minst som hjärnan bakom idén att såga ner almarna i Kungsträdgården 1971 (Han kallades efter det Almar Ner).

Elmbrant vill visa oss en annan Mehr – internationalisten som engagerade sig i det spanska inbördeskriget på 30-talet, den övertygade marxisten, den knivskarpe humoristiskt lagde talaren och framför allt den Stockholmsälskande socialt engagerade kommunpolitikern.
Han var drivande bakom sådant som en stadsteater i Stockholm, tunnelbanans utbyggnad, SL-kortet och att Stockholms skärgård blev tillgänglig för fler än rika exploatörer.

Elmbrant tecknar visserligen ett till stor del ganska beundrande porträtt av en politiker av den gamla stammen men det kan man köpa. Han har gått till botten med Mehr och verkligen frågat sig vem han var och det är svårt att klandra honom för att viss kärlek har uppstått på vägen. Dessutom är båda huvudanklagelserna mot Mehr om rivningarna och almarna orättvisa, enligt Elmbrant.

En av de största förtjänsterna med boken är den inblick i kommunpolitik från förr, som Elmbrant ger. Att lyckas ge liv åt något så pass torrt och dammigt är inget annat än en bedrift.