Såsom den fina och väluppfostrade familjepojke jag är förbereder jag mig inför nattens kyska sömn genom att läsa en bön emot Satans frestelser. Dessutom pudrar jag mina kritvita lakan med bikarbonat. Varför vet jag icke, men så är det och ställ högaktligen inga mer frågor i detta märkliga ämne. Då ringer min röda telefonapparat! Det är en person som betitlar sig själv såsom min vän. Han säger följande råa och frestande ord till mig:
– Hörru din gamle gök, det är världens bluestunggung nere i Slottsskogen! Tjockt med öl och tjockt med brudar och tjockt med band. Häng på för fan!
Ety jag naturligtvis skall säga nej till denna falska vän slinter min tunga och jag säger ja och befinner mig tre minuter senare på denna ondskefulla plats fylld av musik, kvinnor, öl och andra djävulska frestelser. Min falske vän ser jag icke till och jag bliver nervös i min ensamma strid mot ondskan och förfaller till att snabbt dricka tre öl. Jag bliver full och plötsligt står en kvinna framför mig. Vi börjar klämma på varann. Vi börjar dansa. Vi börjar kyssas. Hon frestar mig så jag förfaller till det yttersta av sedeslöshet. Den fina familjepojken som jag egentligen är försvinner i ett töcken av svavel, kroppsberöring och råa skratt. Allt är dessutom obehagligt härligt och underbart. Kvinnan doftar som en gudinna. Hon är sedeslöst vacker. Hon är ett förkroppsligande av allt man egentligen icke får göra eller tycka eller tänka. Ack ja… Sen går vi raskt hem till henne och – Gud Förlåte Mig – jag förfaller till ytterligare sedeslöshet ånyo med klart giriga händer, läppar, tunga och andra biologiska redskap som tillhör den mänskliga kroppen.
Plötsligt säger kvinnan med eld i blicken:
– Du är inte seriös och tafsar och håller på! Dessutom är du full!
Jag reser mig upp ur soffan och försöker inse min brottsliga gärning och säger:
– Vad menar ni, sköna nymf?
Kvinnan vinkar mig till sig, men jag förbliver stående i klart naket tillstånd såsom kutymen är i denna främmande lägenhet. Då säger kvinnan med klart trumpen röst:
– Varför undviker du mig? Är jag inte tillräckligt attraktiv? Manssvin!
Hon tillägger halvgråtande:
– Lämna mig bara!
Jag kläder på mig och börjar gå mot dörren. Kvinnan skriker:
– Kom tillbaka och kyss hela min kropp!
Jag vänder mig klart förvirrad om. Kvinnan ser forskande på mig med sina vackra och glödande ögon.
Hon väser:
– Nej, gå! Du är inte seriös!
Det känns som att kvinnan icke bara satt myror i huvudet på mig utan en hel myrstack. Jag skyndar mig ut med händerna för öronen för att på så sätt slippa mer direktiv från kvinnan som bl a gör mitt rörelsemönster ryckigt och osammanhängande. När jag kommer ut på gatan inser jag att jag glömt mina kalsonger hos kvinnan, men jag vågar icke gå upp och hämta dem; jag är helt enkelt rädd för att förlora mitt förstånd definitivt. På vägen hem går jag vilse både fysiskt och psykiskt. Jag tänker underliga tankar och går in i ett träd. Min näsa smärtar. När jag väl kommer hem tittar jag mig i spegeln efter detta osedesamma och förvirrande äventyr i nattens djungel. Näsan är röd-blå och svullen. Smärtan är klart seriös, men för övrigt känner jag mig icke helt seriös. Det Gudomliga Förnuftet har dessutom tyvärr helgledigt kan därför ej ge mig några tillfredsställande svar på mina existentiella grubblerier, så jag går ut i köket och klipper i mig en halv flaska vodka. När jag senare spyr på dass känner jag mig icke alls seriös. Eller är detta kanske det som menas med att vara seriös? Endast myrorna i den oavbrutet svällande myrstacken i min hjärna vet men jag förstår icke deras språk. Förhoppningsvis begriper ni som läser dessa rader mer än vad jag gör och framförallt svara aldrig i telefon och håll er inne! Tack för ordet.