Det stora vemodet har rullat in
Det råder höst i mitt bröst
Det är mörkt inne i mitt sinne
Allt känns lugnt men väldigt tungt
Känner mig insvept i ett vemod och svårmod
Tillvaron känns tungsam och ensam
 
Jag är en trevande levande
Avvaktande iaktagande
Medan det stora vemodet rullar
Genom min själs dalar och kullar
Utan att ändra, får det hända
Låter mig sköljas, inget kan döljas
 
Det stora vemodet rullar på
Jag kan iakta och se på
Men inte välja att gå
Medan det stora vemodet rullar på
 
Här är jag och behöver få tag
Om sinnets ro att däri bygga bo
Så jag kan känna tröst i mitt bröst
Och det stora vemodet rullar ut………….
                                  …………..till slut