Nästan 14 000 människor deltog i ett program för introduktion i arbetslivet i januari i år. Inom kort upphör deras arbetslivsintroduktion. 2000 av dem återfinns i Västsverige. Gemensamt för dem är att ingen vet vad som sker efter 1 april, och deras möjligheter till försörjning är fullständigt oklar.  

Före årsskiftet var de långtidssjukskrivna. Regeringspolitiken förklarade dem då för friska, och de överfördes till arbetsförmedlingen och blev arbetssökande.
I Västsverige ska de tillsammans med mer än 85 000 arbetslösa människor konkurrera om de 7 500 lediga plaster som fanns vid arbetsförmedlingen förra veckan.  
Om de anser sig vara sjuka har de en möjlighet att söka sjukpenning på nytt. Men först ska de avsluta arbetslivsintroduktionen. Därefter vidtar utredning och beslut av Försäkringskassan.
Reglerna är entydiga. Och innan man får reda på om det blir sjukpenning eller inte så utsätts människor, enligt ett PM inom arbetsförmedlingen, för ”en period av ekonomisk osäkerhet för individen till dess de får besked om ansökan beviljas eller inte”.
 
I klartext blir de hänvisade till försörjningsstöd, dvs socialbidrag, för att klara sin försörjning. Och för att få rätt till detta ska i praktiken alla tillgångar först säljas.
Regeringens politik kan skicka 1000-tals människor som är sjuka till socialtjänsten. Detta är den praktiska innebörden av den nya sjukförsäkringen – regeringens rehabiliteringskedja.
Arbetslivsintroduktion för sjuka människor under tre månader ändrar inte detta förhållande.
Av omsorg om enskilda människor måste reglerna förändras omgående. Deras arbetsförmåga måste prövas före beslut om sjukpenning, och den ekonomiska tryggheten måste säkras efter arbetslivsintroduktionen – de ska inte hänvisas till socialbidrag. 
Det är sjukdomar som ska bekämpas inte långtidssjuka människor.
 
Dan Gabrielsson,
ordförande i LO-distriktet i Västsverige