Hittills har avtalsförhandlingarna gått enligt arbetsgivarnas planer. Den stenhårda samordningen inom Svenskt Näringsliv håller.
Industrin har som det var tänkt gått först med att teckna avtal. Dessa avtal ska enligt arbetsgivarna vara ett märke för Kommunal och alla andra fackförbund. Ingen av dem ska tillåtas få mer i löneökningar än industrin.

Teknikarbetsgivarna är inte bara nöjda med att avtalen inom industrin är på samma nivå som i konkurrentländerna i Europa. De har också möjlighet att fram till sista oktober teckna nya så kallade krisavtal på varje enskilt företag, som ger sänkt arbetstid och lön jämfört med det avtal som nu tecknats med IF Metall.
Dessutom har IF Metall accepterat att avtalade löneökningar som ska ha betalats ut i vår kan skjutas fram till den 1 juni nästa år, om företag och verkstadsklubb kommer överens om detta.

LO–förbundens stora gemensamma krav är att stoppa att arbetsgivarna hyr in från bemanningsföretag för att slippa anställa enligt företrädesrätten i lagen om anställningsskydd.
IF Metall gick med på en lösning som övriga LO–förbund tar avstånd från.
Enligt Teknikarbetsgivarna är modellen bra för den hotar inte arbetsgivarnas rätt att fritt leda och fördela arbetet med anställda eller inhyrda.

Arbetsgivarna har också med förslaget fått ett genombrott i sin strävan att få bort företrädesrätten för uppsagda som enligt lagen har rätt att få jobbet tillbaka om det finns lediga jobb på företaget.
Med stöd av avtalet med IF Metall kan arbetsgivarna nu välja bort en tredjedel av dem som har rätt att återanställas.
Tomas Undin svarar lite undvikande på frågan om detta kan leda till att företagen nu frestas att säga upp fler än vad de behöver för att kunna återanställa dem som de egentligen vill behålla.
– IF Metall har lika lite som någon annan kunnat visa att arbetsgivarna agerar i strid med lagen om anställningsskydd, säger han.