Gynningeffekten – att våga vara sig själv, att vara modig

Varför börjar man blogga egentligen? Har tänkt den tanken många gånger, för mig fungerar bloggen som en ventil där man kan skriva av sig och föra dialoger med sig själv så man kan säga att man har bildskärmsterapi. Att skriva av sig, att sätta ord på sina tankar kan faktiskt få en att förstå sig själv bättre.
Bloggen kan öppna dörrar och ge nya möjligheter som den att jag fick gästblogga här så jag tänker fortsätta mitt skrivande för vem vet vad det kan leda till.
 
Idag har jag bara tagit det lugnt och softat för att hjälpa förskylningen hitta till bättringsvägen, promenerat till stallet som vanligt och släppt ut hästarna, fixat klart stallet och sen hem till soffan. Läst ut en bok Carolina Gynnings ”Ego Women” dottern fick den i julklapp och jag har läst hennes ”Ego Girl” innan, helt klart läsvärda böcker. Vilken resa hon gjort den tjejen och vilket liv hon levt, långt ifrån min oglamorösa vardag. Hon har forsat fram med en stark övertygelse om att allt är möjligt.
Det är det kanske, bara man vill tillräckligt så kanske det är det. Hon är en förebild för många unga med sin raka och ärliga stil och många skulle vilja leva det liv hon lever…Men vad är det för förebilder ungdomar har nuförtiden? Inget ont om Gynning hon är ganska cool och jag gillar hennes lite gåpåiga ärliga stil. Hon är vad många inte vågar vara…sig själv.

 
Då jag var ung var min farmor min förebild och jag såg upp till henne och hade full respekt för allt hon sa och gjorde. Jag samlade på filmskådisar och Monica Zetterlund var min första idol…hahaha. Jag är inte född på stenåldern fasän man kan tro det, min dotter är helt övertygad ialla fall att jag är stenålders.
Då, på min tid fanns det inga bloggande bimbokändisar att se upp till, vi hade ju tv förstås men där var det stora nöjet Hylands Hörna och då varje lördag satt hela familjen samlad för att titta. Tider förrändras och man märker att utvecklingen gått fram med rasande fart.
Gynning vågar vara sig själv, hon är modig som vågar gå mot strömmen och blir därför förebild för många. Gynningeffekten att vara modig, att vara sig själv är inne och fler borde ta efter och våga lite mer. Ta mod till sig och våga chansa och utmana sig själv lite mer.
 
Vad är mod, att vara modig som det står i ledningsdeklarationen att vi ska vara och att vi ska ha civilkurage?
Mod för mig är inte att utföra stordåd. Mod är att våga säga ifrån, att våga riskera mycket för det man tror på. Mod är att utmana sig själv och sina egna rädslor. I vårat yrke måste vi kunna vara modiga om det krävs och ha civilkurage …för att säkra vården för de vi vårdar. Om man ställs inför ett etiskt dilemma där någon hamnar i kläm så hoppas jag att alla är så modiga som situationen kräver och skriver avvikelser. Det handlar inte om att sätta dit någon utan att vi ska bli bättre och att vi ska bli mer medvetna om vad som kan gå fel.
 
Det finns många olika typer av mod lika många som det finns livsöden, mod är att göra medvetna val, även om de inte alltid är så roliga att göra och mod handlar inte om att göra farliga saker. Att vara modig kan innefatta vad som helst, att gå och handla kan vara jobbigt för vissa det kräver då mod, att hålla tal och att ringa ett telefonsamtal ja variationerna är oändliga.
Alla är vi modiga då och då kanske dagligen då vi övervinner någon av våra rädslor.
 
Då jag började jobba inom vården tyckte jag att det var lite läskigt, jag hade ju ingen direkt erfarenhet och att komma människor så nära in på livet, ja ända in på bara kroppen, det var inte enkelt i början. Då krävdes det mycket mod vill jag lova och mycket tårar. Nu är det inte lika svårt längre då man har mer erfarenhet men visst krävs det mod ibland fortfarande då man måste göra sådant som man tycker är obehagligt…
 
Jag har ett av de bästa jobb man kan tänka sig, att jobba med människor är oerhört stimulerande och givande. Att kunna vara en människa behjälplig och göra livet lite enklare att leva för den som har det svårt. Äldre människor har så mycket att berätta och det ger så mycket att bara vara där och få lyssna på vad de har varit med om. Att jag får den möjligheten att få ta del av deras historia är för mig fantastiskt.
 
Tackar för mig och kanske får jag möjlighet att skriva här igen. Vem vet…
Slutar med några kloka ord av Sören Kierkegaard (1813-1855):
 
Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där.
Den som inte kan det lurar sig själv, när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än han gör, men först och främst förstå det han förstår. Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta så kan jag inte heller hjälpa någon.