Somna igår med full mundering från topp till tå plus dubbla täcken. Men vakna vid fyra av att en katt ville ut, sen ville en in och jag blev så störd att jag inte kunde somna om. Efter att nästa katt sprang gatlopp fram och tillbaka över oss i sängen gav jag upp. Masade mig så upp frivilligt klockan 05:00 för att sätta på en balja kaffe och satte mig framför datan och sippade mitt starka svarta livselexir…kaffe. Klarvaken och uppe före tuppen, det är nog personligt rekord.
När man och dotter så kommit iväg så gick jag och la mig en liten stund för det var jag väl förunnad efter en natt som denna. Men kunde inte somna men låg kvar ändå en timme för att sträcka och vila min arma kropp.
 
Stallet nästa, hästar som väntar på att få komma ut och boxar som ska mockas varje dag, det är den enda träning jag hinner med just nu, fast jag ska ju snart börja jogga har jag bestämt.
Idag blev jag rejält besviken då stallbacken åter var som en skriskobana och hagarna knöggliga och hala, livsfarliga för rejsande pollar som vill springa av sig. De tog det lungt idag för de märkte att det var halt redan vid grinden och så hade någon vänlig själ slängt in en gran i den förövrigt helt kala, isiga och snöiga hagen. Så de hade lite att göra idag med detta taggiga träd.

Hela denna vinter har vi värmt vatten åt hästarna, vi har kokat vatten i en kokare.. inte billigt men vad göra. Hästar dricker mindre av kallt vatten och risken är stor att de får kolik, magknip om de inte får i sig tillräckligt med vätska. Denna varga vinter har vi kokat och kokat som vi aldrig gjort förr för hästarnas skull…men nu börjar jag ändå ana att slitet snart är över… det töar ju och t.o.m ridbanan, som haft ett meter högt lager snö, går nu att rida på…Härligt!!!
 
Passade på att fynda barnböcker på bibblan, avlagda kasserade böcker för en femma. Hitta några till barnbarnen, Pippi, Krakelspektakel, Babar och Lilla Anna och långa farbrorn bl.a.
Betalade och var nöjd då bibliotekarien upplyste mig om att jag kunde fylla kassen med några böcker till då jag köpt så många. Oj det kunde ju inte en smålänning som jag motstå, hitta så några till och fyllde kassen med några till, så nu har de små liven lite nytt att bläddra i och det för en billig penning.

Var egentligen där för att låna om en bok jag länge velat läsa om…den kan jag varmt rekommendera och det borde vara obligatoriskt läsning för alla som jobbar inom vården för den tar upp hur det står till med äldrevården i Sverige.
Boken heter ”Vem ska ta hand om mamma?” av Anna Bäsén, undersköterska och journalist.
Hon tar upp missförhållanden i vården på ett skrämmande sätt och frågar sig om vi har råd med en värdig äldreomsorg?

Boken är skrämmande och gripande och beskriver i dagboksform hur övergrepp och bristande tillsyn pågår i det tysta. Gamla kan få vara utan mat och dryck i sexton timmar och tvingas leva på svältgränsen. De kan få gå med nedkissade blöjor och inte duscha på veckor och de kan bli fastspända och inte tillåtas komma ut på flera månader. Gamla som saknar all stimulans och får dö i ensamhet, utan någon vid sin sida.
 
Alla politiska partier är eniga om att äldre har rätt till en trygg ålderdom, samtidigt som det har blivit allt svårare att få en plats på ett boende och de som får plats är allt sjukare. Det dras ner på personal och sparkraven ökar och ansvaret på anhöriga vilar tungt. Vart är vi på väg?
 
Jag känner inte igen allt som står i boken tack och lov, men jag anar att det ändå förekommer…och att övergrepp mot äldre är vanligare än vi tror.. de löper stor risk att vanvårdas särskilt om de är dementa och utan närstående. Äldre dementa borde behandlas varsamt och ömt för de kan ju inte föra sin egen talan, de kan inte ens tala om vad som hänt dem för de minns ju inte.
 
Jag är anhörig till en dement mor och jag vet hur svårt det är för de som inte kan tala för sig. Man får verkligen kämpa som anhörig för att få en värdig vård. Det är inte enkelt när man kämpar emot en enhetlig personal som verkar ha en helt annan verklighetsuppfattning än vad jag har.
Jag vill bara att mamma ska få ett så värdigt liv som möjligt med livskvalite…det tror jag alla önskar sig, efter ett strävsamt liv, att få sluta med värdighet.