Vårens salar öppnar sig
når hjärtats längtande rum
där sånger sjunger dess lov
till porlande toner i solleendets glans

I knoppars längtan till att bli
sprickande nyfött nu i väntan, förväntan
i stundande sommarklädsel till att förföra
dofta i glädje för att smeka livet till

Där första vårregnets varma smekning
blir till naturfödelsens explosion
i förlösning där viskande vind leker
till jord och blom att dofta till minnen att tala

För att minnas euforin i ögonblicket
där som tidens sekund är så värdefull
i vårens hjärtan vi är vävda samman
under blommande lind där naturkärlek vaknar
är vår utan ord bara känslor som spirar, lever inom, utom

I naturfödelsens hjärta
bara livet, tyst i all enkelhet
åter åter lever sånger ut, blossande blygt
till att bli fullkomliga
under solens varma omhuldande trygga guldstrålars famn
i dess tidevarv oändligt kommande