Hallå där: Mats Aronsson!

– Vi tycker att det är en jätteangelägen fråga eftersom så många är arbetslösa nu. Först var det svårt att få de varslade att berätta men sedan talar många om skammen och det individuella. Förr var arbetslöshet ett samhälleligt ansvar, i dag är det ditt problem om du inte har jobb – du ska putsa på ett perfekt cv och ditt varumärke.
Från politiskt håll är det bara siffror men de här berättelserna ger en annan sanning. Berättelser i jagform går inte att ifrågasätta. Det är en samtidsberättelse.

Hur kommer utställningen att se ut?
– Vi har intervjuat arbetslösa från Dorotea till Landskrona och skrivit ned deras berättelser. Utställningen består av de här berättelserna och foton på alla.

Vem vill ni ska se utställningen?
– Alla som har jobb. Samhällsutvecklingen med skammen och det individuella ansvaret rör alla.

Ni ställer frågor som ” Hur smakar chipsen för den som är varslad, kan man ha fredagsmys utan ett arbete att komma hem från?” Vad ger ni för svar?
– Nej, är det enkla svaret. De frågorna har fötts ur materialet, många vittnar om att helgerna är värst. De som jobbar säger att det är så skönt när fredagen kommer. Andra känner sig inte förtjänta av den när de inte varit produktiva.

Vad mer kommer fram i berättelserna?
– Man kan läsa om folk som blivit varslade genom sms eller chefer som kallat in tre personer och valt en som får gå, som i Robinson. Det är absurda historier om hur folk behandlas. Men det är också berättelser om hur chefen sitter och gråter.

Vad är skillnaderna mellan den här krisen och den på 90-talet?
– Nu lever vi i ett samhälle som är så kommersialiserat och individualiserat. Jag kan tänka mig att det var påbörjat på 90-talet och är helt genomfört nu.