En sympatisk historia som saboteras av smäktande musik och ett onyanserat tonläge. Ernst och Cecilias liv vänds upp och ner när deras enda barn hamnar i koma och blir liggande som ett paket på sjukhuset. Allt ser mörkt ut, läkaren dömer ut pojkens chanser att vakna upp igen. Då dyker en fransk ängel upp, mästerligt spelad av Tchéky Karyo, och förmår steg för steg paret att inte tappa tron.

 

Inte fullt så absurt som det låter men regissör Brisinger ror inte i land det hela.  Det är som om han inte kan bestämma sig för om det är komedi eller finstämt drama han sysslar med.
Möjligen har Brisinger sneglat (för mycket?) på Wim Wenders mästerverk Himmel över Berlin. Men där Wenders smyger fram slår Brisinger på stora trumman: Ja vi fattar budskapet att hopp och tro i bästa fall kan förflytta berg.

På det hela taget en misslyckad film. Men det lyfter något av de goda skådespelarinsatserna, förutom Karyo gör Izabella Scorupco en helguten insats i svår roll.