En liten fågel flög in i hennes trädgård. Det var en ovanlig sort, som hon aldrig sett förut. Hon sträckte ut sin hand och den lilla fågeln landade däri. Hon höll den intill sig och viskade:

”Jag vill alltid ha dig nära. Kan du inte stanna?”

”Jag, med min oansenliga fjäderdräkt?” undrade den lilla fågeln.

”Skönhet sitter inte utanpå. Jag har ju hört dig sjunga, hört en ton från ditt innanför.”

Den lilla fågeln stannade kvar i hennes trädgård. Hon såg den bara ibland, men visste att den alltid fanns omkring. Hon hörde dess vackra sång, om morgonen och aftonen…