Utanför riksdagshuset samlades vid lunchtid ett hundratal kommunalare tillsammans med LO:s ordförande Wanja Lundby–Wedin för att protestera mot Lavallagen.
Samtidigt inleddes debatten inne i riksdagen. Trots den stora uppmärksamheten som har varit kring lagförslaget var det bara ett 20–tal ledamöter på plats när den första av 18 anmälda talare i debatten tog till orda.

De rödgröna partierna, det vill säga S, V och MP, kräver att lagförslaget avslås eller vilandeförklaras. Regeringspartierna ser inget behov av att vänta med beslutet utan vill att lagen ska börja gälla från den 15 april i år.
Så lär det inte bli eftersom de rödgröna är tillräckligt många i riksdagen för att skjuta upp beslutet ytterligare i några veckor.

Jennie Nilsson (S) är bland de talare som under eftermiddagen varit uppe i talarstolen. Hon kritiserade förslaget till Lavallag som inte tillåter att svenska fack kräver att utländska företag har försäkringar för sina anställda.
– Tänk er att det står en svensk och en utländsk på samma stege. Den ena har försäkring och den andra inte. Så kan vi inte ha det, sa Jennie Nilsson.
Hon förklarade att de rödgröna vill att EU–rätten ändras så att ett socialt protokoll i anslutning till fördraget garanterar att fackliga och sociala rättigheter inte får stå tillbaka för kravet om företagets rätt att fritt röra sig över gränserna.

De rödgröna vill också att EU:s utstationeringsdirektiv ändras så att det tydligt framgår att det är tillåtet att kräva mer än lägstalöner och de minimivillkor som anges i direktivet.
Jenny Nilsson kritiserade regeringen för att inte den inte i något officiellt sammanhang i EU lyft frågan om hur den svenska modellen med kollektivavtal ska kunna fortsätta att gälla, trots Lavaldomen.
– För att kunna påverka måste man vilja påverka, sa hon och hänvisade till det borgerligt styrda Danmark där utländska företag i landet måste acceptera arbetskratskostnader som gäller för danska företag i motsvarande situation.

Josefin Brink (V) sa att det är först med Lavallagen som den svenska regeringen visar handlingskraft, genom att föreslå begränsningar av svenska fackets rättigheter som går längre än vad EU kräver.
– Den svenska borgerligheten passar på att trycka till fackföreningsrörelsen. Vi vill istället ha en likabehandlingsprincip. Utländska företag ska löpa samma risk för konflikt som svenska företag om de inte tecknar kollektivavtal, sa Josefin Brink.
Hon undrade hur svenska fack ska kunna förhindra lönedumpning när de inte tillåts agera om det utländska företaget påstår att de betalar minst enligt lägstalöner i svenska avtal.
– Hur ska svenska fack kunna bevisa motsatsen om det inte finns ett svenskt kollektivavtal där detta går att kontrollera, sa Josefin Brink.
Hon passade på att kritisera Annie Johansson (C) som skrivit en motion om att enskilda anställningskontrakt ska kunna ersätta kollektivavtal även i svenska företag.
Annie Johansson tycker att de rödgröna målar upp ett skräckscenario om lönedumpning. Hon menar att EU är bra för att den inre marknaden öppnar upp gränserna och underlättar den fria rörligheten för företag och löntagare.

Anna König Jerlemyr (M) kritiserade att de rödgröna partierna tycks ha en vision om att alla i EU ska tjäna lika mycket så att det inte längre blir möjligt att ha lönekonkurrens.
– Detta skulle förhindra en öppning mellan EU–länderna, förklarade hon.
Anna Köning Jerlemyr menade att det inte finns någon risk för att Lavallagen leder till lönedumpning.
– De svenska minimilönerna är ju bland de högsta i världen, sa hon.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) försvarade sitt lagförslag.
– Jag beklagar Lavaldomen men måste nu som ansvarig minister hantera dess konsekvenser, förklarade han.

Lavaldomen kom i EU–domstolen sedan Byggnads och Elektrikerna satte ett skolbygge i Vaxholm i blockad när byggföretaget vägrade att skriva på svenskt kollektivavtal för inhyrda lettiska arbetare.
Domstolen sa att blockaden stred mot EU–rätten eftersom stridsåtgärden på ett otillåtet sätt begränsade den fria rörligheten.
I domen hänvisades till EU:s utstationeringsdirektiv som reglerar vilka krav som får ställas för löntagare som tillfälligt är verksamma i ett annat land. Enligt EU–domstolen är det inte tillåtet att ställa villkor som går utöver de minimivillkor som anges i direktivet.

Den svenska regeringen föreslår i Lavallagen att svenska fack bara får kräva kollektivavtal med utländska företag, som tillfälligt är verksamma i landet, om dessa företag har villkor som är sämre än lägstalönerna i svenska avtal och som har sämre minimivillkor än svenska avtal när det gäller arbetstider och semester.
Svenska fack måste bevisa att företagen har sämre villkor för att få ta till stridsåtgärder.

De svenska facken och de rödgröna partierna protesterar mot bevisregeln och att det inte är tillåtet att exempelvis kräva olycksfallsförsäkring.

De rödgröna vill att lagförslaget vilandeförklaras, det vill säga skjuts upp i ett år innan det behandlas i riksdagen. Vilandeförklaring kan begäras av minst 10 ledamöter i riksdagen om förslaget anses strida mot de grundläggande fri– och rättigheterna i grundlagen.
Om minst en sjättedel av ledamöterna stöder vilandeförklaring skickas lagförslaget för prövning till riksdagens konstitutionsutskott (KU).

Frågan om vilandeförklaring av Lavallagen har redan varit uppe i KU som begärde synpunkter från Lagrådet som består av domare som ska pröva om lagförslag strider mot grundlagen. KU behöver inte följa Lagrådets yttrande men det är politiskt känsligt att inte göra det.

När Lavallagen förra gången prövades av KU fanns ingen formell begäran i riksdagen om vilandeförklaring. Det är denna formella möjlighet som de rödgröna nu vill utnyttja för att på nytt försöka skjuta upp behandlingen av Lavallagen.
De rödgröna har lovat att om lagen trots allt införs så kommer lagen att rivas upp efter höstens val om de S, V och MP får bestämma.