Lena Petersson, Monica Fredriksson (spelledare), Ann Ludvigsson som talar med Calle Krickner (boende på avdelningen), Marie Olsson, Helena Hedin, Görel Rydèen, Fawzieh Amin, Lise-Lotte Sandström och Lillemor Arvidsson spelar tårtspelet på Sophiagårdens äldreboende i Söderåkra. Självkännedomen ska öka och viljan till samarbete öka, är tanken. Bild:

 

Det är eftermiddag i det lilla samhället Söderåkra, fyra mil från Kalmar. På avdelningen Bokbacken på det kommunala Sophiagården pågår ett personalmöte.
Undersköterskan Monica vecklar ut en rutig pappersduk och lägger den på ett bord. I mitten på duken finns en bild på tårt-
bitar, dekorerade än med blåbär, än med mandel.
Monica tar fram kortlekar och börjar fördela kort till de undersköterskor som ska delta.
Pensionären Calle har rullat fram sin rullstol och ser nyfiket på.
Spelet kan börja, Ann tar upp ett blåbärskort:
– Jag gillar blåbärstårta därför att jag är velig, läser hon på kortet.
Calle utbrister: Det kan man inte alls säga att hon är.
Det blir mycket skratt och fniss kring bordet.
De andra ska svara om de instämmer i påståendet eller ej.
Bara en av undersköterskorna instämmer i att Ann är velig men ändrar sig snabbt. Hon har lagt fel kort.
– Du är minst av allt velig, konstaterar hon om Ann.
Ann tycker inte heller det. Hon får två bonuskort med rosor på.

Tårtspelet går ut på att deltagarna ger varandra feedback på 64 olika egenskaper, som döljer sig bakom åtta olika sorters tårta. Tårtbitarna i spelet har tilldelats olika egenskaper.
Marie tar ett mandelkort och läser:
– Jag gillar mandeltårta därför att jag är lojal. Alla instämmer. Hon är en person att lita på. Likaså bekräftar de senare att Helena är idérik. Som samordnare har hon vuxit och har huvudet på skaft får hon veta.

Spelet går vidare. Inte förrän Görel drar ett kort och påstår att hon är snabb dyker det upp en tendens till kritik i gruppen. Den går ut på att Görel ibland rusar iväg lite snabbt utan att tänka på vad hon säger eller gör. Görel bekräftar villigt och skrattande detta och säger att hon jobbar på att det ska bli annorlunda.
Fawzieh tar en prinsesstårtebit och på kortet står det att hon är lat.
Du är väl minst av allt lat utan ett energiknippe, anser någon. Men det kommer också fram att om det är något hon inte vill göra så knallar hon iväg och gör något annat.
Det handlar egentligen om rättvisa. Har hon svarat tre gånger i rad när telefonen ringer, är det dags att även någon annan gör det.
Rosenkort delas ut då och då med tänkvärda ordspråk som ”Ett gott omdöme får man av erfarenhet och erfarenheten får man av dåligt omdöme”.
Monica, som är arbets-platsombud, får veta att hon är kamratlig. Hon kan ge kritik på ett bra sätt och ställer upp, kanske beror det på att hon jobbar fackligt, tror de andra.

Kan man verkligen vara ärlig i ett sådant här spel?
Ja, erkänner några, första gången kanske man är försiktig men sedan vågar man säga mer. De lär känna varandra bättre, blir medvetna om sina brister och kan göra något åt dem, med lite självdistans och humor.
– Personalgruppen blir öppnare för varje gång vi spelar, berättar Monica.

Hon har tidigare gått en kurs som Kommunal hade tillsammans med arbetsgivaren om att samspela bättre. Hon blev imponerad över att de som annars brukar vara tysta tog initiativ att själva börja prata.
– Det handlar om ökad självkännedom och att våga, säger hon. Folk växer och det behövs när det blir oroligt på en arbetsplats på grund av olika politiska beslut.
Undersköterskorna på Sophiagården har starka skäl att känna sig oroliga.  
En avdelning har lagts ner tidigare, 13 undersköterskor fick sluta enligt turordning, vilket innebar att ett par andra kom till Bokbacken, som är ett korttids- och växelboende.
Nu finns det förslag på att lägga ner ytterligare en avdelning.
– Det skapar ingen arbetsro, säger Monica.