När det ännu fanns isbjörnar på Skansen
Frukost för 60 öre, middag för 75 öre och en kanna kaffe för 15 öre. Men löneförmånerna var inte det enda som fick Kommunalarbetarens reporter att kalla arbetet på Skansen i Stockholm för "idealiskt".
Många kommunalare jobbade på Skansen 1943. Här ett reportage i nr 6.
Att jobba utomhus i en ”vacker högt över staden belägen natur” och så är det ju trivsamt med alla dessa djur och ”människor med förresten”.
Året är 1943 och Skansen har 100 anställda, varav hälften är kommunalare. (Idag, 2010, arbetar 195 tillsvidareanställda på Skansen.) En av dem som Kommunalarbetarens utsända intervjuar i nr 6 på 40-talet är Anna Johansson.
Hon berättar:
”Vi äro sju kvinnliga anställda här och vi syssla mest med renhållningsarbeten av olika slag. Alla vägar och gångar skola krattas och hållas fina och det är inget latmansgöra. I synnerhet efter helgdagarna är arbetet påfrestande. Vidare skola alla stugorna hållas rena invändigt, så nog får man göra skäl för slanten, som gärna kunde vara litet större. Och så sliter man ohyggligt med kläder. Fria överdragskläder vore en nåd att stilla bedja om.”
Isbjörnarna flyttade för gott från Skansen 1984, men 1943 kunde djurvårdaren O Lindberg fortfarande berätta hur det var att sköta dem: ”Isbjörnar och älgar kunna vara rätt så ilskna av sig, i synnerhet när de ha ungar.”
Lindberg berättar dock att varken vargar eller lodjur är farliga, även om det händer att ”katterna fräsa ibland, men det blir aldrig mer”.
Dagens problem med deltidsarbetslöshet fanns redan på 40-talet. Kommunalarbetarens utsände, signaturen Gusander, skriver:
”Det skall väl vara litet malört i bägaren också. Arbetet pågår för många inte hela året. Att få fira ett par tre månader varje vinter är ju mindre behagligt. I all synnerhet som Skansenarbetarnas löner inte är avvägda för säsongsarbete.”
