”Man kan undra hur vi gjorde”

1) Varför sökte du jobb på Kommunalarbetaren?
– Det var rätt ställe för mig, jag är uppväxt i en fackligt medveten familj. Pappa var ordförande i verkstadsklubben på sitt jobb och farfar – som jag aldrig hann träffa – var en av Amaltheamännen (som la en sprängladdning på ett strejkbrytarfartyg i Malmö hamn 1908).

2) Hur såg redaktionen ut då, 1972?
– Egentligen ville redaktören ha en man, för det var två kvinnor förutom honom då på redaktionen. Jag delade arbetsrum, vi skrev på skrivmaskiner och folk rökte överallt, på rummen och på sammanträden. Och så fanns inte nätet och e-post – hur det överhuvudtaget gick att göra en tidning, kan man undra i dag.  

3) Vad är det bästa med att jobba på KA?
– Att jag får se miljöer och träffa människor som jag aldrig skulle få göra annars. Och att få påverka genom att skriva om sådant jag tycker är viktigt. Ställa obekväma frågor till politiker, chefer och andra som sköter sitt jobb dåligt. Sen gillar jag själva skrivandet.

4) Har det hänt att du hamnat i blåsväder?
– Ja. Ägaren till ett privat äldreboende anmälde tidningen till Pressombudsmannen för mina skriverier, men ärendet togs aldrig upp. Och när jag skrev om det privata hemtjänstföretaget Curanda i Nacka för några år sedan, hotade ägarens advokat att stämma tidningen, men han gjorde det aldrig.

5) Har chefredaktören stoppat något du skrivit?
– Ja, en gång, på 80-talet. Jag och en kollega ringde runt till Kommunals avdelningar inför en kongress och frågade hur de såg på frågan om en ny ordförande, Sigvard Marjasin eller Lillemor Arvidsson. Chefredaktören stoppade det, med motiveringen att tidningen kunde misstänkas vilja påverka valet.

6) Är det något du är hjärtligt trött på att skriva om?
–Kanske att skriva om avtalsförhandlingar medan de pågår. Man måste skriva fast det inte finns något att berätta om, svar-en på frågorna är förutsägbara.  

7) Undrar du ibland vad som hände sen?
– Ja, till exempel en 23-årig kvinna med ett nyfött barn som jag intervjuade när jag var ny. Hon hade skadat ryggen i ett tungt lyft på jobbet och kunde knappt dra barnvagnen. Skulle kanske aldrig kunna jobba mer. Jag har inte lyckats få fatt i henne för att höra hur det gick sen.