KA 100 årMännen jobbar i motorförrådet, ett tidigare slakt- och svinhus. När husen var för dåliga för svinen fick arbetarna flytta in. Det saknas tvätt och toalett. Kommu-
nalarna tvingas äta frukost mitt i all bråten, skriver Kommunalarbetaren i nr 5/1971. De anställda vid byggnadskontoret i Ulricehamn hade en usel arbetsmiljö. De anklagade yrkesinspektionen och kommunen för att inte göra något. När artikeln kom ut hade yrkesinspektionen fortfarande inte varit där.

1973 var det dags igen med svin. Grisarna blir fetare än barnen, skriver tidningen i nr 7. Artikeln handlar om barnens påfrestande matraster. ”Barnen får köa länge, det är hög bullernivå. Vissa rätter smakar inte så bra. Jäktigt är det också. Mycket mat blir kvar på tallriken till förmån för någon gris någonstans.” Artikeln gick ut på att grisarna får äta sig mätta, men inte barnen.
Men det har inte alltid handlat om välmående grisar.

1984 var Kommunalarbetaren tillbaka i samma genre i nr 15. Med fet rubrik påpekas att städarna har sämre lokaler än djuren. Spånga gymnasium hade fått 500 000 kronor i anslag för att inreda vinden för sköldpaddor, getter och kaniner. Medan städarna fick hålla till godo med ett mörkt kyffe i källaren.
Sedan år 2002, när Lant gick upp i Kommunal, blev det ännu fler djur, såsom hästar och grisar, men mer utifrån yrkena häst- och djurskötare.

1987 har omslaget en bild på slaktarlärlingen Kajsa bredvid en nyslaktad hängande gris vid transportlinan. Djuren har förts hit med lastbil, sedan in till bedövning och avlivning. Det vita kaklet har röda blodstänk. Det stinker när inälvor och tarmar skärs loss. Kajsa Karlsson är en av de kommunala slaktarna i Stockholm och tjänar 7 000 kronor. Den artikeln orsakade läsarstorm. Folk tyckte att det var osmakligt att publicera detta.