KA 100 årDet var strax före julen 77 som Raija Vavassori under ett nattpass lyfte en patient och skadade ryggen. Tidningen besökte 1979 hennes arbetsplats vid Boo långvårdssjukhus, i Nacka utanför Stockholm när hon fått skadan godkänd som arbetsskada, och rapporterade kritiskt:
”Raija Vavassoris ryggskada berodde på hennes arbete. Skadan har klassats som arbetsskada. Hur ser det ut i dag då på hennes arbetsplats? Vad har arbetsgivaren gjort för att inte hennes arbetskamrater ska drabbas av ryggskador de också? Svaret är att ingenting har förändrats.”
Raija försökte jobba i ytterligare 12 år innan ryggen sade ifrån definitivt. Trots förtidspension 1992 och två operationer blev ryggen aldrig bra. Hon berättar att jobbet i långvården tog knäcken på fler ryggar.
– Jag har en del kontakt med mina gamla arbetskamrater och alla har ont i ryggen, säger hon.
Hon har livränta från Försäkringskassan och har inte drabbats av de allt hårdare sjukregler, som Kommunal­arbet­aren skrivit om under senare år.
– Än har jag inte blivit kommenderad i väg i varje fall.
Lagen om arbetsskadeförsäkring har förändrats många gånger. 1977 kom den då nya lag som gjorde det möjligt för Raija och andra att få belastningsskador godkända som arbetsskada.

Men det var ingen dans på rosor att få skadan godkänd som arbetsskada då heller, minns Raija Vavassori.
– Jag fick hålla på att skicka papper fram och tillbaka länge, säger hon.
Men antalet personer som fick livränta sköt i höjden och steg kraftigt för varje år fram till början av 90-talet då lagen gjordes om igen. 1993 skrevs det in i lagen att det ska fastställas att det finns en hög grad av sannolikhet att arbetsmiljön har orsakat skadan samt att övervägande skäl ska tala för detta.
Efter det minskade fallen för varje år. Samma utveckling syns i statistiken även efter 2002, trots att lagen då ändrades igen och mildrades något.