Det största jämställdhetsproblemet i vår tid utgörs av kvinnors höga sjukfrånvaro. Det  konstaterade den jämställdhetspolitiska utredningen redan 2005.
Kommunals utredare Viktoria Bergström har nu tittat på sjukförsäkringen ur ett könsperspektiv och skriver om det i skriften ”Vän eller fiende? Om socialförsäkringar, kön och klass”.

Är socialförsäkringarna kvinnornas vän eller fiende?
– De har varit och skulle kunna vara en väldigt god vän. Problemet är att man inte pratat om sjukfrånvaron som ett jämställdhetsproblem. Den analysen har saknats. Och det är ett rejält steg tillbaka från de jämställdhetspolitiska målen, säger Viktoria Bergström.

Varför löper egentligen kvinnor högre risk att bli sjuka än män?
– Ingen vet riktigt varför. Vad man vet att är att sjukfrånvaron ökade rejält i slutet av 1990-talet, främst bland kvinnor inom offentlig sektor och det skedde samtidigt som det gjordes stora neddragningar. Det finns alltså saker som händer samtidigt, men riktigt hur saker och ting hänger ihop är svårare att säga.

Du diskuterar frågan om Socialdemokraterna under sin tid vid makten släppte arbetslinjen för kvinnorna. Gjorde de det?
– Ja, möjligtvis var det så att de gjorde det. Det skedde en ambitionssänkning om man jämför med den höga svansföring de tidigare haft när det gäller kvinnors arbetslinje. Tittar man på nybeviljade sjukskrivningar finns det hisnande skillnader mellan män och kvinnor, det är fullständigt häpnadsväckande. Det mesta av jämställdhetsdiskussionerna i samhället borde handla om detta. Om man tänker att det motsatta hade skett och män hade stått för de höga sjuktalen, vad hade hänt då? Jag är övertygad om att det hade hänt mer.

Varför har man inte pratat om sjukskrivningstalen som ett jämställdhetsproblem?
– Det är svårt att säga, men det har väl varit annat som ansetts viktigare. Hade det ansetts viktigt hade man gjort något åt det.

Du tar också upp att avtalsförsäkringar blir allt viktigare, vad betyder det?
– En statlig sjukförsäkring omfördelar över hela det försäkrade kollektivet. Avtalsförsäkringar omfördelar över en mycket mindre grupp eftersom det handlar om avtalsområden. I förlängningen betyder det att den offentliga sektorn framöver kommer att få betala för sin egen frånvaro i lägre löner. Men det är ingen enkel fråga, för det finns både för- och nackdelar. Historiskt har man sett risker med alltför stora försäkringskollektiv, att det finns risk att kostnader skenar därför att ansvaret blir otydligt.

Vad får den uteblivna debatten för konsekvenser?
– En risk är att skillnaderna i sjukskrivning mellan kvinnor och män biter sig fast – och den har inte alltid sett ut som den har gjort sedan slutet av 1990-talet. Och biter det sig fast är risken att man börjar anse att det här är det normala och anpassar sin ambitionsnivå efter det.

Finns det någon eller något som vinner på att man inte diskuterar detta?
– Det passar förstås utmärkt för att bibehålla status quo. Den här ojämlikheten i sjukfrånvaro är inte utmanande när det gäller maktförskjutningen mellan män och kvinnor.