Inget ont om sjuksköterskor och läkare, de gör så gott de kan, precis som skötarna. Men de har möjlighet att fly – fly det sjunkande skepp som kallas Malmöpsykiatrin.
När sjuksköterskorna inte orkar med kaoset längre har de lättare att byta arbete. Fortfarande är efterfrågan, inte minst i Danmark, god på dem. Läkarna har så klart alla möjligheter i världen att dra.
Kvar på golvet står skötaren, ofta med decennier av yrkeserfarenhet bakom sig, som bärare av kunskap, kvalitet och rutin.

På min avdelning, dit jag återvänder från mina högskolestudier på helger och lov, byts syrrorna ut ungefär en gång om året. Så lång tid tar det sen orkar de inte längre. Inte så konstigt.
Arbetsköparen har som system att anställa nybakade syrror utan psykiatriutbildning. Billig arbetskraft, cirka 20 000 i månaden. En syrra med psykiatriutbildning ska ha åtminstone 5000 till. De kommer alltså till avdelningen utan erfarenhet och ordentlig kunskap. Ändå förväntas de paradoxalt nog vara ”arbetsledare” över den rutinerade skötargruppen. De ska också ha ansvaret för medicinutdelning, kontakter med andra vårdgivare och sköta rapportering till läkaren. Däremellan ska de hinna ha stödsamtal och vårdplanera. Minsann inte en lätt uppgift!
Vem får lära dem psykiatrisk omvårdnad? Det som är (borde vara) huvudsysslan på en psykiatrisk klinik. Skötarna får undervisa i mån av tid. Vad får skötarna för att de tar detta ansvar som borde ligga på ledningen? Så mycket som ett tack? Så mycket som ett erkännande från ledningen att utan Er hade vi inte klarat det? Nej. Skötarnas arbete är osynliggjort.

Region Skåne vill inte ha kvalitet i vården. Den borgerliga fyrklövern + miljöpartiet vill ha så billig vård som möjligt. Det återspeglas i en havererad psykiatri.
Under hela sommaren samt nu i julhelgen har det varit ungefär lika lätt för en patient att få träffa en psykiatriker som att få en audiens hos påven. Klart att läkare ska ha semester, men då måste det finnas vikarier.
Jag tycker det är en kränkning mot patienter som får vänta, vänta, vänta som fån alltmedan oron och frustrationen stiger. Så här låter det i korridoren:
– Min make mår så fruktansvärt dåligt, kan jag få tala med en läkare.
– Vi har ingen idag.
– När kommer läkaren då?
– Jag vet inte, efter nyårshelgen förmodligen.
En gång ringde vi jouren sex gånger. Sjunde gången 10 timmar senare kom hon.

Vem får ta emot ångesten och ilskan hos patienterna och deras anhöriga? Skötaren som står ute på golvet. Det ingår i jobbet. Men ingår det inte samtidigt i ledningens och politikernas förbannade jobb att tillse fullgod läkarbemanning?
 Man borde låsa upp alla dörrar och låta patienterna storma psykiatriledningens kontor!
Skämt åsido. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Visst har jag mått dåligt på jobbet. Har Ni haft den känslan nån gång? Att man mår dåligt innan, under och efter ett arbetspass?
Överbeläggning med tre patieter för mycket. Psykiatriledningen har gjort en ”besparing” genom att stänga en av de nio avdelningarna över julen. Med väntat resultat: överbeläggning och patienter sovandes på extrasäng i dagrummet.
Samtidigt: Nästan bara vikarier. Ingen läkare. Kaos råder. Psykiatrisk omvårdnad blir satt på undantag. Istället är det förvaring av patienter som gäller.

Skötarna är psykiatrins ryggrad. Men även den starkaste rygg ger till sist vika. Vi är övergivna av fack, ledning och politiker.
När ska vi som jobbar i vården sluta fly? Fly till Danmark, fly bort i andra tankar eller låtsas som ingenting.
När ska vi börja slåss mot nedskärningarna och för en höjning av kvaliteten?