Nyårsnatt, raketer som briserar mot himlen
kollektiv sorg, saknad och död
människor som slutat hoppas
människor som inte orkar leva vidare
hopplöshetens vanmakt brinner i natt
ilskan över att inte kunna påverka
bölden som spränger utan att brista
värken i själens tomhet

Vi fyller våra glas med dyrt vin
utan en tanke på att fira
vinet späds ut med våra tårar
i natt vill vi dricka för att glömma
gå in i rusets dimma
kanske få en drömlös sömn
vila för att orka förstå
det som inte är förståbart

Samvetet som knyter sig i magen
varför är vi så arga på de döda
vi är ensamma med vår ångest
kropparna förruttnar till oigenkännlighet
vådan av att inte få visshet
kanske aldrig få veta vad som hänt
det är tårarnas och sorgens natt
livet bliur aldrig detsamma igen