Behåll lugnet när det hettar till

Alexander Tilly utbildar bussförare över hela landet. Alla han träffar har på ett eller annat sätt utsatts för hot. De som har drabbats värst är chaufförerna i storstäderna.
– Bilden är ganska tydlig av vilka det är som drabbas, de som kör nattrafiken i storstan. Jobbet är anonymt och många passagerare har druckit alkohol. Klimatet i större städer är hårdare, på landsbygden är det mera tjenis, säger Alexander Tilly.

Alkohol och stress är ofta de stora bovarna, folk har bråttom, har inte tid att diskutera. Tidspress och många korta möten, första intrycket från föraren blir otroligt viktigt. Då måste bilden bli positiv.
Tyvärr finns det ingen färdig lösning till hur man löser hotfulla situationer. Alexander Tilly berättar att det är viktigt att vara klar över vad man själv kan påverka. Nycklarna är kommunikation och självkännedom, man måste vara medveten om sina egna styrkor.
– En busschaffis sa att han bara reser sig upp, men det var en stor kille på över två meter. Men små tanter med skinn på näsan kanske har andra egenskaper, kanske att vara rapp i käften. Men man kan inte heller säga att humor alltid är bra, det kan lätt landa fel, i arrogans eller sarkasm, säger Alexander Tilly.

– Man ska inte ta skit men inte munhuggas heller, säger Alexander Tilly. Foto: John Antonsson

Yrket som bussförare blir allt mer stressigt. Med olika start och stopplatser försvinner viktiga mötesplatser där förarna ­tidig­are har kunnat lufta vad som händer med sina kollegor. Alexander poängterar att fikarastsamtal inte alltid är av godo, risken finns att man eldar upp varandra istället för att stötta varandra i problemen som uppstår.
När målet är att ­bussför­aren ska ge service och må bra blir det svårt att vara principfast.
– Man ska så klart inte ta skit, men man ska inte munhuggas heller. Det blir viktigt att tänka, kan jag ta striden, eller ska jag kanske larma polis i tysthet och vänta ut dem. Man måste vara flexibel, det är mycket som är svårt att summera i ett häfte, som social kompetens, säger Alexander Tilly.

Manus finns inte till hur man hanterar hotfulla situationer. Utbildningen har inte handlat om att ge färdiga svar, snarare att hjälpa deltagarna att komma fram till dem
– Varje grupp lär mig nytt, och då har jag ändå jobbat med konflikthantering i tio år, säger Alexander Tilly.

3 TYCKER: Vilken nytta har du haft av utbildningen?

Britt Lehikoinen, 55 år, Köping, busschaufför:
– Nya infallsvinklar och att ta del av kollegornas erfarenheter är jättebra. Jag har varit lite godtrogen. Jag tror alla om gott, men man kanske ska tänka sig för litegrann. Vi har larm i bussarna, men är man långt ut på landet tar det tid innan man får hjälp.

Marita Widner, 42 år, Hallstahammar, busschaufför:
– Är jag trevlig mot resenär­erna är de trevliga tillbaka. För­hoppningsvis. Men kurs­en var intressant. Det blev mycket diskussioner om hur man ska bete sig i hotfulla situationer. Jag har hela tiden fått höra att man inte ska ta några diskussioner, men måste jag göra något så slänger jag ut dem från bussen.

Sören Hillen, 60 år, Köping, busschaufför:
– Jag har inte känt mig hot­ad här, bara i Västerås tidigare. Det har varit tomma hot som ”passa dig när du går ensam”. Men det mesta i konflikthantering säger sig självt. Det här med att man ska uppträda lugnt. Kunden har alltid rätt. Fast det kokar ibland får man lägga band på sig. Det har också med mitt uppträdande som förare att göra. Man kan skämta och prata i stället för att bli vrång.