Reepalu retar LO

Ilmar Reepalu, är andre vice ordförande i arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Och han sitter i den rollen med i socialdemokraternas partistyrelse som adjungerad, inkallad utan att ha rösträtt.
Socialdemokraternas kongress har under torsdagen diskuterat jobben. Partistyrelsen och flera talare har understrukit hur viktiga kollektivavtalen är för arbetsmarknaden.

I kommande avtalsrörelse kommer de privata arbetsgivarna att göra sitt yttersta för att minska de centrala kollektivavtalens roll och betydelse.
De får stöd av Ilmar Reepalu som tillsammans med den borgerliga majoriteten i SKL funderar på att säga upp sjuksköterskornas centrala avtal som ska ge 2 procent i löneökning nästa år.
– SKL har i 10 år önskat att lönerna ska sättas lokalt och att löneutrymmet inte bestäms i centrala avtal. Det är klart att jag stöder det. Vi har redan centrala nollavtal med akademikerna och delvis med tjänstemännen.

Kommunal har inte gått med på centrala nollavtal och stöder LO–förbundens samordnade krav som bland annat kräver löneökningar i centrala löneavtal.
Ilmar Reepalu tycker inte att han som ledande socialdemokrat ska ta hänsyn till LO–förbundens krav och partikongressens beslut om kollektivavtalens betydelse.
– Jag måste ju ta hänsyn till vad som är bäst i min arbetsgivarroll. Som arbetsgivare står jag utanför det som räknas in i facklig–politisk samverkan, förklarar han.

Ylva Thörn, Kommunals ordförande, tycker att Ilmar Reepalu har fel.
Foto: Tobias Holmqvist

Kommunals Ylva Thörn, LO:s ordförande Wanja Lundby–Wedin och LO:s avtalssekreterare Per Bardh tar helt avstånd från Ilmar Reepalus syn på kollektivavtalen och hur lönerna ska bestämmas.
– Ilmar Reepalu har fel om han tror att vi kunna hålla ihop samhället och få lag och ordning på arbetsmarknaden utan centrala löneavtal, säger Ylva Thörn.

Hon hotar med att kräva rätt till lokal konflikträtt för varje arbetsplats om inte arbetsgivarna går med på centrala avtal.
– Vi kan ju inte ha fredsplikt centralt om löneutrymmet ska bestämmas lokalt, betonar hon.
Ylva Thörn tycker att Ilmar Reepalu har ett ansvar som socialdemokrat att försvara de socialdemokratiska värderingarna, även som arbetsgivare.
– Annars är det inte viktigt för oss att det är socialdemokraterna som styr. Då kan det ju vara vilken arbetsgivareföreträdare som helst, säger hon.

Per Bardh, LO:s avtalssekreterare.

Per Bardh tycker också Ilmar Reepalu och andra socialdemokrater som arbetsgivare ska agera utifrån de socialdemokratiska värderingarna.
– Annars har ju inte våra medlemmar någon nytta av facklig–politisk samverkan i de här frågorna.
Per Bardh tillägger att Ilmar Reepalu också har fel i sak. Han menar att samhällsekonomin äventyras om inte löneutrymmet bestäms centralt utan att anställda på varje arbetsplats och kommun ska försöka få ut så mycket som möjligt.
– Då är vi tillbaka i huggsexan under det ”glada” 80–talet vilket definitivt inte gynnar kommunerna. De tjänar istället på löneökningar som bestäms centralt och som ökar skatteintäkterna, säger han.

Wanja Lundby-Wedin, LO:s ordförande.

Wanja Lundby–Wedin tycker att det är allvarligt att en tung socialdemokrat som Ilmar Reepalu så tydligt går emot det viktigaste kravet som LO–förbunden har enat sig kring i avtalsrörelsen.
– Det är allvarligt därför att Ilmar Reepalu har fel i sak. Konsekvensen av hans linje är att samhällsekonomin och kommunernas ekonomi äventyras. Orättvisorna mellan olika grupper riskerar att öka. Och vi måste kräva lokal konflikträtt om lönerna sätts lokalt, säger hon.
Men Wanja Lundby–Wedin tycker inte att Ilmar Reepalu måste ta hänsyn till LO:s krav eller vad som beslutas vid kongressen som ett resultat av den fackligt–politiska samverkan.
– Vi måste acceptera att han agerar utifrån sin roll som arbetsgivare. Det är hans uppgift inom ramen för den svenska modellen där fack och arbetsgivare försöker enas om vad som ska gälla på arbetsmarknaden. I det arbetet ska politikerna hålla sig borta, säger hon.