Åh det var sol, vilket var länge sen. Jag gick en promenad utmed älven, över träbron, kanalen och vyn är betagande i sin höstprakt. Trots att vår lilla stad Säffle kämpar emot minskad folkmängd, skolor som stängs, tomma skyltfönster och besparingskrav. Men pizzerior, hårsalonger och loppisaffärer är det gott om. Ett typiskt glesbygdsfenomen.

Mina vänner i Australien säger vid besöken i Sverige att detta är verkligen ett land av rollatorer, grått hår, stavgångare och gamlingar. I Darwin är knappt någon över 35 år. De lever hårt, farligt samt den fuktiga hettan. Folk skrattade sig fördärvade åt ordet pensionsförsäkring när vi berättade om det! Äventyrarna vill bo där och lönerna är höga. Endel passar det livet bäst.
Ändå har vi fina saker här, vilket man lätt glömmer. Vi måste påminna varann kanske?

Intressant läsa i KA om hur de har det på arbetsplatser inom vården bl.a i Tyskland, Rumänien, Spanien, Danmark osv. Maken och jag var nere i Berlin och i Westfahlen i somras och gjorde gig. Vi fick veta mycket på plats om livet vardagen där via vänner, som alltid när vi reser runt i världen. Vi är nyfikna intresserade och öppna. Samhällsfrågor, kultur, politik och vetenskap är roligt.
 
Annars hade jag en otroligt surrig dag på jobbet. Kaos kommer råda länge till på nya stället. Axlarna värker av de nya megatunga dörrarna. Nycklar, koder, tags till höger och vänster. Krångel-Sverige! Sköterskans roll är än mer ute i periferin, de har sitt lilla näste bortigenom tassemarkerna. Vi på frontlinjen är nära vårdtagarna. Hela tiden.
Man blir extremt trött i huvudet av getingboet ang. tjat och surrnivån.  Eller polsk riksdag om ni så vill. Vi har kaos nu som  sagt.
Så låt oss tala om nåt roligare.

Jag gläder mig åt att snart åka på standup-kurs i huvudstaden och har hemuppgifter att sända innan lördan minsann. Göra analys av vissa youtubeklipp av kända standuppare. Samt känslan av att kasta sig utför stupet och anta en rejäl utmaning. DET är det för majoriteten av standuppare är män. Mest från 08-området. Behövs lite motvikt där. Ändå jag gillar förortskillar, invandrarkillarna mycket. De jag träffat på standups och annat har varit så schyssta mot mig.
”Du är värsta grymmaste coolaste ladyn” sa en kille och  high- fivade mig ihärdigt var gång han sa detta i våras på SM i poesi. Ung kurdisk förortssnubbe. Hmm…kanske jag påminner om deras mamma? Men vi high-fivade på. Eller så tycker de man är rätt lagom crazy.

Med folk som har samma intressen kan man verkligen vara sitt rätta jag, bland de som tar fram ens bästa sidor, uppmuntrar och låter folk blomma.
Så beröm varann lite mer, säg nåt snällt, hjälp varann må bättre.
Dags att inta horisontalläge.