Murar och husväggar i Gaza började sprayas med färg, slagord och budskap under den första intifadan 1987. Anledningen var att den palestinska radion och tv:n ströps. Israel kontrollerade nyheterna och den information som spreds. Gaza hade ingen lokal tidning och de palestinska tidningar som kom in via Israel var censurerade. Det var före datorernas och mobiltelefonernas stora intåg.
– Då blev graffitin ett oerhört viktigt kommunikationsmedel. Graffitin blev ett sätt att berätta vad som hände, att ingjuta mod. Man informerade om utvecklingen i motståndskampen. Det blev en samlande kraft och en signal till människor att det fanns ett palestinskt motstånd, säger Mia Gröndahl.

Bröderna Bahaa och Dia al-Qidra gör ett porträtt av Yasir Arafat (2004). Bahaa var Arafats egen graffitikonstnär.
Bröderna Bahaa och Dia al-Qidra gör ett porträtt av Yasir Arafat (2004). Bahaa var Arafats egen graffitikonstnär.

Mia Gröndahl är fotograf och journalist. Hon har tidigare bott i Jerusalem, men bor numera i Kairo och på Österlen. Hon har dokumenterat graffitin i Gaza sedan 2002 och ger nu ut fotoboken ”Gaza Graffiti – Budskap om kärlek och politik”.
I Gaza är graffiti en etablerad konstart. Här kan man gå en kvällskurs i graffiti anordnad av Hamas. Nästan alla graffitikonstnärer hör hemma i Hamas- eller Fatahblocket.
– Det finns en graffitigeneral i varje bostadsområde som får direktiv från organisationen om vilka slagord som ska upp och vilken vägg det ska upp på. Det är väldigt kontrollerat och organiserat. De arabiska och palestinska samhällena är kollektiva samhällen och man är inte ute och gör sig märkvärdig på egen hand. Här står individen tillbaka för det kollektiva.

Efter att fredsavtalet skrevs på 1993 försvann de mer aggressiva slagorden. Men det fascinerande är att graffitin dök upp på nytt under den andra intifadan år 2000. Trots Internet och trots mobiltelefoner.
– Till mångas förvåning försvann den inte. Det verkar finnas ett behov att rent fysiskt tala om att motståndskampen finns och lever. Att ta emot information från tv blir en rätt passiv sak, säger Mia Gröndahl.
Under åren har Fatah och Hamas haft en ”spänstig konkurrens”, som Mia Gröndahl kallar den. De respekterade varandras murar och det fanns utrymme för alla. Men sedan Hamas tog över makten i Gaza är den traditionen borta. Idag är det Hamas-slagord man ser överallt, berättar Mia Gröndahl.

”Folkets motståndsrörelse” står det skrivet på Ruq’a.
”Folkets motståndsrörelse” står det skrivet på Ruq’a.

All graffiti i Gaza handlar dock inte om kamp, en viktig del är den färgstarka bröllopsgraffitin.
– När du ska gifta dig i Gaza kommer dina vänner och släktingar att kontakta graffitikonstnärer som graffar hela gränden som leder in till ditt hus, plus huset. Man möts av meter efter meter av hjärtan, vita duvor, blomsterbuketter och vacker kalligrafi som önskar all lycka.

Gaza

Gazaremsan är ett område i sydvästra Palestina, där staden Gaza med drygt 600 000 invånare är belägen.
Fatah (eller al-Fatah) är en palestinsk organisation bildad av bland annat Yasir Arafat i slutet av 1950-talet.
Hamas är en palestinsk islamisk motståndsrörelse grundad 1987, senare även ett politiskt parti.
Första intifadan inleddes år 1987: ett palestinskt uppror mot den israeliska ockupationen.
Osloavtalet 1993: en principdeklaration om fred mellan Israel och PLO.
Andra intifadan inleddes år 2000.

ID: Mia Gröndahl

Mia GröndahlBor: Kairo och Österlen.
Ålder: 58.
Yrke: Journalist, fotograf, författare.
Aktuell:
Med boken "Gaza Graffiti - Budskap om kärlek och politik". En fotoutställning med bilderna visas på Etnografiska museet i Stockholm 12 nov 2009 - 6 jan 2010.
Bakgrund: Har bott på olika platser i Mellanöstern sedan 1996.