Illustration av Magnus Bard.Det gör som bekant i stället den växande skara som hamnat i det av Moderaterna tidigare så flitigt använda Utanförskapet. (Ett begrepp som nu, när det hela tiden växer, slår tillbaks på den borgerliga regeringen själv: I tysthet håller Moderaterna därför på att sopa igen spåren och radera artiklar om utanförskapet från sin hemsida. En annan hemsida som slutat redovisa utanförskapet är Svenskt Näringslivs ”Ekonomifakta”.)

Men är gynnad samma sak som att gilla den förda politik­en? Absolut inte! Det felslutet är lätt att dra, för den som tror att politik bara handlar om den egna plånboken (Exempelvis DN, som drog denna slutsats häromdagen). Och ängsliga politiker av alla kulörer kan lätt göra valkampen till en fråga om enbart privat nytta för individen, väljaren reduceras till konsument, istället för medborgare.  
En medborgare tänker inte bara på sig själv, utan ser samhällsnyttan med skatter, socialförsäkringar och offentliga tjänster. Att det handlar om mer än vad man får för egen del – men att ett sådant perspektiv faktiskt också leder till att det blir bättre för en själv. Ett solidariskt samhälle med omtanke och trygghet ska både kunna bejaka individers lust att förverkliga sina drömmar – och ta hand om oss när vi snubblar på vägen. Den sortens väljare finns inte bara i grupper som idag märker av revorna i välfärden, utan också bland välbeställda tjänstemän, arbetarklass med jobb, studenter och måhända en och annan greve? Kanske rentav även bland högavlönade i villaförorternas blåa Stockholm!
Styrkan är att man ger en vision av ett samhällsbygge som gynnar alla.

Socialdemokraternas kongress kommer säkert att diskutera säkraste sättet att vinna valet utan att förarga de så åtråvärda medelklassväljarna i exempelvis Stockholm. Men även dessa individualister oroar sig för att bli av med jobbet, ogillar nerdragningar i skolan, och har kanske inte val mellan fyra vårdcentraler högst på önskelistan. S måste tala till både medelklass och arbetar­klass som medborgare och vinna valet på deras gemensamma samhällsintresse. Utan en sådan vision väljer människor alltid privat konsumtion.