Karin är forskare och minst sagt sugen på karriär. Hon får en tjänst på ett prestigefyllt forskningskomplex som är som en mindre stad mitt ute i skogen. Det skulle kunna vara en science fiction-historia som utspelas framåt i tiden.
Karin är en osympatisk person som saboterar experiment för sina kolleger för att hon själv ska komma snabbare fram. Samtidigt kommer hon hemligheter på spåren, en kall feber börjar härja bland vetenskapsmännen men ledningen vill lägga locket på.

Han gör det snyggt, Jerker Virdborg. Språket samstämmer med berättelsen och när Karin mot slutet hamnar i en virvlande spiral av misstro och hot, virvlar och upplöses språket i samma takt. Men vad vill han säga oss, mer än att ge en sammanhållen berättelse? Jag blir inte klok över det.