Klas Östergren inleder sin nya roman mästerligt. Från en nutid, med digitalsänd New York-opera direkt till den svenska vischans Folkets Hus-lokaler, dras bokens huvudperson ofrånkomligt tillbaka till ett 1980-tal som kommit att prägla resten av hans liv.
En resa som startar med att han hittar ett kvarglömt blandband i sin kassettbandspelare efter en fest. På etiketten står ”Blandat hos Madde”. Innehållet drabbar huvudpersonen hårt vilket får ödesdigra konsekvenser.

Östergren ger oss sitt 1980-tal och beskriver det som det svenska paradigmskifte det var. Det var då aktieinnehav blev en folkrörelse, finansvalparna såg dagens ljus och målningen ”Den döende Dandyn” av Dardel såldes på auktion för över tre miljoner kronor. Det var finansbubbla, fastighetsbubbla och konstbubbla. Det var en väg från folkhem till teliaaktier.
Det moraliska ansvaret verkade alltid ligga någon annanstans. Hos någon annan. Om det överhuvudtaget fanns.
Insnärjt i det härligaste berättande har Klas Östergren också placerat ett moraliskt spörsmål som handlar om vad man har rätt göra i konstens namn. Vilka gränser man kan överskrida för att nå en reaktion, en känsla.

Någonstans tror jag inte bara att Klas Östergren vill diskutera konstens gränser och ramar. Det är som att den konstinstallation han beskriver berättar något om hur hela samhället betett sig mot sina medborgare. Hur alla blivit våldförda av ett kapitalistiskt samhälle som aldrig möter blicken, som aldrig någonsin ser bakåt, eller nedåt.
Samtidigt är det en svindlande resa han bjuder på. Läsare av Östergrens tidigare alster, som ”Gentlemen” och ”Gangsters”, känner igen kufarna som befolkar Stockholms krogar. Känner igen hur Östergren kan få de mest osannolika skrönor och anekdoter att framstå som sannolika. Känner igen hans speciella romantik för udda existenser som alltid har ett äventyr i bakfickan.

Som bonus kan tilläggas att detta är den andra texten i Klas Östergrens produktion med namnet ”Den sista cigarretten”. Den första var en text till en låt med samma namn, vilken var titelspår på en singel av gruppen Pink Champagne 1983.