Det börjar riktigt lovande. Victoria föds som privilegierad arvinge till den brittiska tronen. Ett privilegium och en uppväxt mest att likna vid ett fängelse. Ständigt påpassad, alltid styrd. När hon tillträder tronen år 1837 blott 18 år gammal är det med tanken att nu är hon fri. Nu är makten hennes. Men riktigt så enkelt blir det inte.

Tyvärr försvinner frihets- och maktperspektivet efter hand och lämnar istället plats för en kärlekshistoria mellan Victoria och Albert.
Den är förvisso förtjusande söt och det är lätt att bedåras av filmens lätthet, humor och moderna anslag (som annars är ganska ovanligt i filmer om kungligheter från den här tiden), men å andra sidan kan man önska sig mer än att tjusas av förälskade människor som nojsar i sängkammaren.