Du säger blankt nej till rökförbud för kommunens anställda, varför?
– Därför att det är anställdas egen sak att avgöra om de ska röka eller inte. Vi har för mycket förmynderi, man ska inte uppfostra vuxet folk hur de ska leva eller vara.
Men jag vill påpeka att ingen annan ska utsättas för deras rökning.

Var går då gränsen för vad en arbetsgivare ska bestämma?
– Vi har redan bestämt att arbetstagare inte får vara berusade eller drogade. Men nikotin och koffein är inte arbetsgivarens sak så länge ingen annan drabbas.
Pekpinnar som: ”du lilla vän mår inte bra av det där, så du får sluta”. Det accepterar jag inte.

Du är själv rökare, hur påverkar det ditt ställningstagande?
– Jag har själv varit ickerökare i perioder, men jag har aldrig tyckt att man ska förbjuda. De som inför rökförbud inför oftast snusförbud. Hur ska vi kontrollera det? Ska vi kolla om folk har nikotinplåster på ryggen också?
– Vi rökare ska så klart inte drabba andra, men att känna lukt av tobak är inte samma som att utsättas för rök. Säger man att man får i sig rök då man känner lukt, då kan man fråga sig vad man får i sig i ett utedass.

Hur har kommunens anställda reagerat på ditt ställningstagande?
– Av alla tidningsartiklar och uttalanden jag har gjort, är det här det som har resulterat i flest ryggdunkar. De flesta som har sagt något är ickerökare, de tycker att rökförbud är integritetskränkande och överförmynderi.