Har under dagen funderat på lite kring hur jag skall förklara mitt jobb och vad som gör att man ibland känner sig som stormen Gudrun innanför pannbenet när dagen är slut.
Ni känner alla till beskrivningen av min morgon idag, blev lite för hög puls redan från början för att passa min ganska så otränade och ibland tunga kropp.

Men jobbet som facklig representant bidrar i allra högsta grad till att jag går på högvarv inombords för jämnan, det finns så mycket att ta tag i som man måste sortera och ordna efter hur akuta dom är.

Mycket i dagens arbetsmiljö stavas PENGAR, eller rättare sagt bristen på pengar.
– Du chefen vi skulle behöva en dator för att eleverna skall dokumenteras och för att vi skall kunna använda mailen där all information kommer.
– Finns inga pengar, vi måste hålla budget, kanske nästa år.
Okej men skippa den för nästa år har har de eleverna ändå slutat som det varit mest akut att få koll på.

Kan nämna säkert 100 olika frågor med svar som består av samma nämnare nämligen PENGAR.
Det är det som är det farliga i det hela, för var och en av alla dessa frågor kanske inte har så stor betydelse i sammanhanget.
Men som helhet om man lägger ihop alla blir det ett stort problem,nämligen vår ARBETSMILJÖ. Just det ! din egen arbetsmiljö är den som blir kränkt, bortglömd, obetydlig och mest skrämmande accepterad.

Avsaknaden av pengar gör att vi inte kan köpa/få in kritor, böcker, bussutbildningar i säkerhet, kompetensutvecklingt, planeringstid, tid med eleverna, kurser, eget arbetsrum, extra personal, bättre ventilation, uppskattning, lov att vara sjuka, tid tillsmammans ja you name it.
Allt detta bidrar ju till helheten på arbetet, om inte arbetsmiljön eller verktygen tillåter oss att göra ett bra jobb vad skall då göra det?

Ungefär som att ta bort hammaren för en snickare och sen fortsätta att ta bort verktygen utan att ersätta med nya. Till slut blir verktygslådan precis som verksamheten ute i DET kommunala sektorn TOM. TOM på kunskap,vilja, ork, trygghet,socialt samspel, viljan att vilja förändra och utveckla framåt.

En stor skillnad är att vi försenar inte bara bygget, vi raserar bygget allt som vi byggt upp under lång tid försämras radikalt. Förtroendet som är det viktigaste inom den social sektorn, mötet med människor allt sånt får ta stryk. Och det kan inga pengar i världen rätta upp.
Mycket på en gång men jag är en verbal kommunalare med mycket i skallen, hoppas ni inte blir uttråkade. Ursäkta stavningen den kursen fanns inga pengar till 🙂
Alla goda ting är tre. Arbete, Kommunal och Kvalitè.