Det här är en riktigt bra bok. Den består av korta korta dikter som tillsammans bildar en berättelse, en slags novell om en fader som dör.
Här ryms naturligtvis en stor sorg, men också andra gestalter, en sambo – pappans nya –, en sköterska, men också jagets syster.

Allt är mycket konkret, men ändå med så mycket själ att ögat tåras. Fram träder en gemenskap, en slags sorgesolidaritet som griper tag.