Tiden snorar ut

vattensjuka vattendroppar

med vattenskalle

revor i vindens hål

snön återvänder snart

i gulvita klasar

efter sommarens

sista återfödelse

medan pennan föder

vanskapta morfem

till underjordens karta

över ryggradens sjuka längtan

till de refuserades

bittra ångestparad med

falska clowner

och piskade ponnyhästar

melonerna klyvs långsamt av

sorg sorg sorg sorg sorg

konstnärsskapet sväljer

sin egen tungas

sotsvarta nederlag

och ständiga bekräftelse

till ackompanjemang av

ruttna tänders

hånskratt och stank

i ett felriktat ackord

bortom horisontens

rosaskimrande längtan

bort från läpparnas

sprickor och blodsmak

bort bort bort från de

FÖRBANNADE ORDENS

STÄNDIGA FÖRNEKELSE!