I denna rejäla samlarbok möter vi först underfundige Lööf i en oemotståndlig inledning om tecknarens vedermödor och sin egen kvinnosyn, föranlett av kritik om bristande feminism på kultursidorna.

Boken blickar bakåt, den domineras lite väl mycket av den svartvita 60-talsserien Felix, vilket drar ner betyget. Tintins sista uppdrag är en av fullträffarna, liksom den lysande filmsatiren Experimentet. Lööfs stift är både vasst och vänligt – och man läser honom småskrattande.