”Varför ska vi behöva rösta igen?”

En majoritet av väljarna säger att de ska rösta ja.
Men det stora försprånget till nej-sidan har krympt och antalet osäkra har ökat.
När Irland folkomröstade förra gången, i juni 2008, hade ja-sidan en klar majoritet i väljarundersökningar ända fram till valdagen. Men nej-sidan vann i själva folkomröstningen.

Många frågar sig varför de ska behöva rösta om samma sak en gång till.
– Vi har redan röstat nej en gång och nej betyder nej, säger till exempel brandmannen Paul Hand, medlem i IMPACT, som inte förstår varför han ska behöva rösta igen.
Men de styrande i Irland och i EU vill ha ett ja.

Utvärderingen av den förra folk-omröstningen visar att väljarna sa nej på grund av oro för fackliga rättigheter och att Irland inte ska kunna behålla sin abortlagstiftning, militära neutralitet och skattepolitik.
Dessutom fanns ett missnöje med att alla länder efter 2014 inte kommer att garanteras en ”egen kommissionär” eftersom EU-kommissionen då ska motsvara två tredjedelar av antalet medlemsländer.

EU:s stats- och regeringschefer har inför höstens folkomröstning enats om att Irland, liksom alla andra medlemsstater, får fortsätta att sända en ledamot till EU-kommissionen. Det är ett bräckligt löfte eftersom detta enligt ett kryphål i Lissabonfördraget gäller så länge som alla medlemsstater är överens om att kommissionen inte ska minskas ned.
Med andra ord så räcker det med att ett enda land efter 2014 motsätter sig löftet till irländarna för att det ska vara borta. EU:s toppmöte har även utfärdat garantier om att Lissabonfördraget inte ska påverka Irlands egen författning vad gäller skattepolitik, neutralitet och rätt att förbjuda aborter.

Det är oklart vad dessa garantier betyder och rättsligt är värda. EU:stoppmöte är noga med betona att garantierna inte är några ändringar i själva fördraget eller i tillämpningen av det, för då hade processen med att anta fördraget i alla medlemsländer fått göras om.