Urban väntar på kommunens ursäkt

De blev trakasserade och väntar fortfarande på upprättelse. Chefer har bytts ut, men historien på tekniska förvaltningen i Ängelholm ser inte ut att få något bra slut.
En blev avskedad anklagad för stöld, som aldrig ens polisanmäldes, andra blev utsatta på andra sätt.
Chefen talade illa om dem inför andra, de blev åsidosatta i löneförhandlingarna och blev hotade med repressalier eller att de skulle bli av med jobbet. En skickades till psykolog, en fråntogs sina arbetsuppgifter och fick inte jobba med de maskiner han använde. När en av dem drabbades av en allvarlig arbetsolycka skickades rapport till Arbetsmiljöverket utan att skyddsombudet fick yttra sig, skulden lades på den som skadats.
– Det handlade om bestraffningar mot dem som upplevdes som obekväma, säger Urban Gustavsson, en av de fem. Han jobbar fortfarande kvar på tekniska förvaltningen.

Händelserna beskrevs i pressen under 2005 och 2006. Då bekräftade flera politiker att kränkningar förekom, men att saken var känslig. De hoppades att företagshälsovården och arbetsmiljöinspektionen skulle lösa problemen, men så blev det inte.
På Kommunals sektion fanns det dokumenterat att trakasserier förekommit sen fyra-fem år.

I dag är en del politiker utbytta, chefen för tekniska förvaltningen fick sluta och en kritiserad arbetsledare fick gå i förtida pension.
Den ombudsman på Kommunal Skåne som också var kritisk och hjälpte dem fick nya arbetsuppgifter vid en omorganisation.
Hur är läget idag?
Urban Gustavsson förklarar att de som drabbades fortfarande mår dåligt.
– Vi vill få ett avslut på det som hände. En offentlig ursäkt, så att alla får klart för sig att det inte får gå till så här.
Patrick Wetterup, Kommunals sektionsordförande i Ängelholm, ser flera orsaker till att det gick som det gick:
– Det är alltid svårt för oss att bevisa bestraffningar i form av sämre löneutveckling, eller att någon fråntas arbetsuppgifter. Likaså att bevisa trakasserier eller hot som framförs när det inte finns vittnen med.
Han menar att chefer i tekniska branscher ofta är duktiga tekniker, medan ingen frågar efter om de har social kompetens och är bra på att leda människor.
I dag är två av de fem kvar i kommunal tjänst, två har bytt jobb till privat arbetsgivare och en är sjukpensionerad.
Sektionen och Kommunal Skåne ser frågan som utagerad.
– Det är synd att sista pusselbiten inte kom på plats, så att de inblandade kunde sätta streck och gå vidare. Men jag kan inte se att vi hade kunnat göra mer.

Åsa Herbst.

Kan inte kommunen be om ursäkt och medverka till att det sker en försoning?
Åsa Herbst (M) blev kommunalråd i Ängelholm efter valet hösten 2006, och beskriver hur hon ser på frågan:
– Jag är inte prestigefylld och jag tycker hela historien är sorglig. Tyvärr bedömer jag att det inte tar slut med en ursäkt. Det finns så mycket hat och många incidenter och turer i den här frågan. Jag kan också säga att vi var på gång i en dialog, men sen kom det nya brev och krav från den konsult som företräder några av dem.
Åsa Herbst säger att det bara finns förlorare i historien.  
– Ja, också vi som arbetsgivare. Vi har folk på personalkontoret som höll på med det här och som också mår dåligt av det.

Anita von Schéele.

– I vissa fall kan ett förlåt från arbetsgivaren vara det som behövs. Men det måste vara ärligt och uppriktigt och framföras personligt.
Orden kommer från Anita von Schéele som arbetar som konsult och svarar på frågor i KA om mobbning och arbetsmiljö.
Hon säger så här i en principiell kommentar till händelserna i Ängelholm:
– Tyvärr får många som drabbas av oförrätter aldrig en ursäkt. Ska man stånga huvudet mot väggen och envist kräva upprättelse? Risken är stor att man sliter ut familj och vänner och fastnar i rollen som kränkt. Man skadar sig själv. Att lämna det som hänt bakom sig är inte att erkänna att man var fel ute, utan att vara klok.

Hon säger att det ofta finns en övertro på möjligheterna att ”få rätt” i arbetsrättsliga processer och till exempel få skadestånd.
Att driva frågor om hälsorisker enligt arbetsmiljölagen är bara möjligt så länge problemen pågår och medan man direkt befinner sig i risksituationen.
– Facket kan då agera och kräva en ofarlig arbetsmiljö på den aktuella arbetsplatsen. Ibland ”löser” arbetsgivaren problem genom att flytta den som mår dåligt, för att denne förhoppningsvis ska må bättre eller för att det är lättare att flytta på enskilda än en hel grupp eller en chef. Men den enskilde kan uppleva detta som en ytterligare bestraffning. Tyvärr vågar arbetsgivaren alltför sällan flytta på chefer, säger Anita von Schéele.
– Den här typen av konflikter löses bäst genom diplomati, att man lyssnar på varandra. Inte genom domstolsprocesser.