Det här gäller för alla – för svetsaren och undersköterskan likaväl som för ingenjören och ekonomen. Arbetslöshet är en risk inom både LO, TCO och SACO. Riskerna är större inom LO och TCO, men det är inte så att högre utbildning med automatik skyddar mot arbetslöshet, eller gör att den går över fortare.
Men reglerna för a-kassan har inte bara betydelse för de arbetslösa. De är viktiga för samhälle och samhällsekonomi också – på ett helt annat sätt än vad moderaterna påstår.
Det borde arbetarrörelsen tala mer om.

I lågkonjunkturer ökar arbetslösheten. Låga a-kasseersättningar betyder då att en stor grupp människor får en mycket kraftig sänkning av sin köpkraft. Summan av alla dessa sänkningar blir en kraftig nedgång i konsumtionen – vilket fördjupar lågkonjunkturen och gör ännu fler arbetslösa.
En bra a-kassa fungerar alltså som en stabilisator. En dålig a-kassa ökar instabiliteten.
Låga ersättningar kan tvinga människor att ta jobb på dåliga villkor. Det är visserligen meningen, enligt moderaterna; arbetslösa ska tillbaka i jobb så fort som möjligt, oavsett hur jobbet ser ut.

Det är fel, säger nu OECD (och det sade f ö socialdemokratiska ekonomer redan på 1950-talet).
För det första är det bättre för produktiviteten i ekonomin att människor får chans att hitta det jobb som bäst tar till vara deras kompetens, än att ta vilket jobb som helst. Om det betyder att människor går arbetslösa litet längre, så uppvägs det, som sagt, av att produktiviteten ökar.
För det andra: om a-kassereglerna tvingar människor att ta jobb på dåliga villkor, då kommer också fler sådana dåliga jobb att växa fram. Och det är heller inte bra för produktiviteten.

Visst, vi ska ha regler som hindrar fusk och felaktigt utnyttjande av a-kassan. Men det handlar om regelverket – inte om låga ersättningar för alla!