Barroso var enda kandidaten och föreslagen av regeringarna i EU:s 27 medlemsstater. För att bli omvald till ordförande i kommissionen krävdes också ett godkännande i EU–parlamentet.

Socialdemokraterna, de gröna och vänsterpartierna försökte in i det sista förhindra ett omval för att markera sitt missnöje med den högerpolitik som Barroso och kommissionen för.
Ändå var det ganska givet att Barroso skulle bli omvald eftersom de borgerliga partierna har majoritet i parlamentet.
Av de 718 ledamöter som var närvarande röstade 383 ja till Barroso, 219 nej och 117 avstod.

Innan omröstningen försökte Socialdemokraterna och Europafacket pressa Barroso att gå med på en översyn av utstationeringsdirektivet, som talar om vilka villkor som medlemsstater får ställa när utländsk arbetskraft arbetar i landet.
EG–domstolen har slagit fast att minimireglerna i direktivet också är maximiregler. Det är inte tillåtet för medlemsstater eller fack att kräva bättre villkor än minimilön och arbetsvillkor enligt lag, även om de fackliga avtalen i värdlandet har bättre villkor än lagen.
Socialdemokraterna och Europafacket vill därför ändra direktivet så att det tydligt framgår att det går att kräva bättre villkor än minimivillkoren.

Europaparlamentet stödde i våras detta krav men kommissionen och ministerrådet (regeringarna i EU–länderna) sa nej.
I ett försök att få stöd av socialdemokraterna i parlamentet inför valet av ordförande i kommissionen, gjorde Barroso ett nytt utspel.
Han kunde tänka sig en förordning, ett EU–beslut som EU–länderna med omedelbar verkan måste följa, om hur utstationeringsdirektivet ska tillämpas.
Men det var inte tillräckligt för Marita Ulvskog, som leder den svenska s–gruppen i parlamentet.

– Barroso är lögnaktig om han påstår att problemet är att medlemsstaterna tillämpar direktivet felaktigt eller olika. Problemet är att domstolen har slagit fast att minimivillkoren är taket för vad medlemsstaterna får kräva. Detta kan bara ändras genom att ändra i själva direktivet, säger Marita Ulvskog.
Hon beklagar att Barroso omvaldes.
– Han har politiska värderingar som jag inte kan stödja. Därför var det omöjligt för mig att rösta för honom även om han var enda kandidaten, säger Marita Ulvskog.

Vänsterpartiets ledare i parlamentet, Eva–Britt Svensson, röstade också emot Barroso. Men hon är nöjd med att Socialdemokraterna och Europafacket misslyckades med att pressa Barroso till att lova en översyn av utstationeringsdirektivet.
– En sådan översyn skulle kunna göra direktivet ännu sämre för löntagarna. Vi har en kraftig borgerlig majoritet i EU–parlamentet och bland regeringarna i EU–länderna. Kommissionen är högerliberal. Därför är det bäst att inte röra i direktivet, säger hon.
Eva–Britt Svensson kräver istället att EU:s fördrag, grundlagen, får en klausul som säger att löntagarnas sociala och fackliga rättigheter går före kapitalets rörelsefrihet över gränserna. Detta är ett krav som också Socialdemokraterna och Europafacket driver.

Men Marita Ulvskog har svårt att förstå hur Vänsterpartiet kan säga nej till att också försöka förbättra utstationeringsdirektivet.
– Vänsterpartiet argumenterar på samma sätt som Reinfeldt mot att göra en översyn av direktivet. Det är trist, säger hon.