ILO är kritisk mot EG-domstolens domar
De fackliga kritiserar EG-domstolen för att strunta i två av ILO:s grundläggande konventioner om fackens fria rätt att förhandla och konflikta.
-- Vi är bekymrade, säger George Politakis som arbetar för facken i ILO.
Georges Politakis från Grekland arbetar för den fackliga sidan inom ILO.
När facken kritiserar EG-domstolens domar hänvisar de bland annat till ILO:s kärnkonventioner nr 87 och 98, det vill säga att facken ska ha rätt att förhandla och ställa vilka krav de vill samt ha rätt att ta till strejk eller andra aktioner för att försöka få igenom sina krav.
EG-domstolen kritiseras i Rüffertdomen för att ha struntat i ILO:s konvention nr 94 om villkor som får ställas vid offentlig upphandling. Konventionen säger att den offentliga myndigheten måste se till att de anställda hos entreprenören garanteras löner och anställningsvillkor enligt gällande lag eller kollektivavtal i området.
Domstolen fällde den tyska delstaten Niedersachsen som vid offentlig upphandling av ett bygge krävde att entreprenören skulle betala lön och villkor enligt det kollektivavtal som gällde i regionen. Detta var ett otillåtet hinder för kapitalets fria rörlighet, menar EG-domstolen.
Tyskland har inte antagit ILO 94, vilket på sätt och vis var tur, menar Georges Politakis, som arbetar för de fackliga på ILO:s högkvarter i Genève.
– Om Tyskland hade antagit konventionen hade landet efter EG-domen tvingats att ta tillbaka sitt undertecknande av ILO 94. Och då hade de andra EU-staterna som skrivit under tvingats följa Tysklands exempel, säger han.
Enligt ILO:s rättsliga experter står inte konvention 94 i strid med EG-rätten, men George Politakis säger att domstolen uppenbarligen gör en annan bedömning även om detta inte sägs rakt ut i domen.
– Vi i ILO är bekymrade över de fyra domar från domstolen som vi kritiserar, fortsätter han.
Han räknar upp domarna Rüffert (den nämnda om delstatens villkor vid upphandling i Niedersachsen), Luxemburg (om villkor som staten Luxemburg får ställa på utländska entreprenörer), Laval och Viking (om fackliga krav och stridsåtgärder mot utländska entreprenörer och arbetsgivare).
Samarbetet mellan fack och arbetsgivare kan också gnissla när det gäller försvaret av ILO:s konventioner. Arbetsgivarna är inte beredda att ta strid för ILO 94, som de i stället vill avskaffa.
Den stora tvisten mellan fack och arbetsgivare är konvention 158 om anställningsskydd.
Precis som i Sverige anser arbetsgivarna inom ILO att arbetsgivarnas möjlighet att göra sig av med oönskad arbetskraft måste öka.
Detta säger facket nej till, men har som en kompromiss gått med på att frågan utreds för att se om konventionen verkligen skapar problem på arbetsmarknaden.
