Förutom de underbara dagar då regnet strilar så övertygande att man kan uggla inomhus hela dagen utan att få dåligt samvete.
Och förutom det behagliga vädret är det förstås nu som vi kan skörda frukterna av sommaren sol och värme. I trädgårdar och parker dignar plommon och äpplen, päron och rönnbär. I skog och mark lyser lingonen röda, hjortronen orangea, kantarellerna gula och blåbären blå.

Hela naturen är som en gratisbuffé så här års, det enda man behöver investera är sin tid och lite arbete för att fylla på skafferiet med hemkokt lingonsylt till köttbullarna, torkade trattkantareller till gräddsåsen och frysta blåbär till höstens pajer.
Allt tack vare allemansrätten.

Allemansrätten tillkom 1949, för att garantera att även stadsbefolkningen skulle få tillgång till naturen, och sedan 1994 är den inskriven i grundlagen. Det är en frihet, men det är också en skyldighet att hålla reda undantagen: man får inte tälta överallt, man får inte plocka fridlysta växter. Man får inte skada naturen. Särskilda regler gäller för nationalparker, naturreservat, växtskyddsområden och så vidare – den informationen hittar du hos din kommun. Men i övrigt är det ganska fritt fram.

Men trots allemansrätten och skogens överflöd det allt färre av oss som utnyttjar denna underbara resurs som allemansrätten är. Att få gå ut och skörda skogens frukter utan markägarens tillstånd en ynnest som är få andra folk förunnat. Och som för alla rättigheter vi medborgare ges i en demokrati krävs det ett folkligt stöd för att den ska värnas.
Vad händer den dagen markägare vill inskränka dessa rättigheter på samma sätt som skiv- och filmbolag inskränker våra möjligheter att använda internet på det sätt vi vill?
Det är inte en omöjlighet att markägare någon gång i framtiden själva kommer vilja exploatera markerna efter eget tycke. Kanske plocka in underbetalda thailändska bärplockare som får gå som djuphavstrålare i skogen och plocka rent på blåbär och lingon. Inga andra göre sig besvär.

Om allt för få av oss varit ute i skogen och verkligen upplevt lyckan i att komma hem med korgen guldlysande av kantareller, plastburkarna fulla av lingon och rosor på kinden är det möjligt att vi inte bryr oss lika mycket om själva allemansrätten.
Varför trampa runt i skogen och bli svettig och myggstungen när man kan kolla in skogen i millimeterdetalj på Google World i sin bekväma stol. Varför plocka lingon och koka sylt när man kan köpa det, burkat och klart på sitt lokala ICA? Ja, varför?

För det första är det både nyttigt och roligt att vara ute i skogen. Det låter som en riktigt rejäl moralkaka, men i dagens stressade samhälle är skogens ro och tystnad för de flesta av oss så väsenskild från vår vardag att den till en början nästan kan verka skrämmande. Men snart upptäcker man njutningen i stillheten och glädjen i att bärskörden växer.

För det andra är det viktigt att inte bär och svamp reduceras till någonting man köper färdigförpackat på ICA. Missförstå mig rätt, jag vill inte tillbaka till någon mytisk självhushållstid då människorna var friskare och sundare och den hemkokta lingonsylten stod på parad i vistboden. Att plocka en familjs årsförbrukning av lingon är ett rätt rejält slitgöra som få av oss har tid och lust med.
Men ett par burkar lingonsylt kan alla lära sig att koka, och när man upptäckt skillnanden i smak är det lätt att längta efter mer!

Jag tror att det är viktigt att vi inte glömmer att svamp- och bärplockandet är en del av vårt gemensamma kulturarv. Recepten och knepen har förts vidare från generation till generation, antingen muntligt eller genom gammelmormors slitna svarta receptbok med snirkliga bokstäver.
Och visst vore det sorgligt om den kunskapen försvann? När våra barnbarn frågar oss hur man gör lingonsylt och vi inte kan svara dem har någonting viktigt gått förlorat. Om svampen ruttnar i skogen och de enda som är ute är thailändska bärplockare som får mindre betalt för tio liter lingon än vad vi ger för en burk sylt på ICA – var står vi då?

Så gör dig själv en tjänst i höst. I Sverige är skogen sällan längre bort än att du kan nå den med lokalbussen. Plocka lingon åtminstone en gång i höst.
Förutom att du värnar allemansrätten får du motion, sinnesro och världens godaste sylt!