FN slåss för arbetsrätten

Efter första världskriget undertecknades den 28 juni 1919 ett fredsavtal som kom att kallas Versaillefördraget. Ett av de beslut som då togs var att bilda ILO.
Syftet var att samla fack, arbetsgivare och regeringar för social rättvisa och bättre arbetsförhållanden i världen. Detta var ett försök att förhindra fler krig.
Femtio år senare, 1969, belönades ILO med Nobels fredspris för sina insatser.
ILO har ett högt anseende i världen. Presidenter och statsministrar kommer snällt för att delta i möten med FN:s fackorgan för arbetsvillkor.
Varje sommar samlas 3 000 delegater, från fack, arbetsgivare och regeringar, i Genève i tre veckor för att delta i ILO:s årliga arbetsmöte. Då diskuteras förslag till nya rekommendationer och konventioner. Och världens länder granskas och eventuellt fälls för brott mot de konventioner ILO antagit.

Den gigantiska byggnaden ligger i stadens utkant och påminner om den storslagna arkitektur som präglade Östeuropa under Stalintiden.
Till skillnad från världens regeringar vägrar EG-domstolen att erkänna ILO:s avgörande roll att pröva vad som är rätt och fel i arbetsrätten.
Enligt domstolen är det EG-rätten som är det största, tyngsta och viktigaste för medlemsstaterna att följa. Och det är ytterst EG-domstolen som har att uttolka vad EG-rätten innebär.
För att undanröja alla tvivel om vem som bestämmer står det i EU:s grundlag att om en medlemsstat har antagit en konvention eller ett internationellt avtal som strider mot EG-rätten, så är medlemsstaten skyldig att så snart det är möjligt säga upp denna konvention eller detta avtal.
Detta hände Österrike 2005 då EG-domstolen fällde landet för att det tillämpade en ILO-konvention mot underjordsarbete för kvinnor. Österrike sade efter denna fällning upp sitt antagande av konventionen.

Under senare år har det skett ett närmande mellan ILO och EU. Vladimir Spidla, som fram till EU-parlamentsvalet i somras satt i EU-kommissionen med ansvar för arbetsmarknadsfrågor, uppmanade förra året medlemsstaterna att anta ILO:s samtliga konventioner som är i kraft och som anses vara giltiga.
Men det har inte EG-domstolen tagit intryck av. Trots detta är inte kommissionen beredd att ändra EG-rätten så att EG-domstolen tvingas ta större hänsyn till ILO:s konventioner. Vladimir Spidla tycker inte att detta behövs eftersom det enligt honom inte finns någon motsättning mellan EG-rätten och ILO:s konventioner.
– Varje dom i EG-domstolen måste ses utifrån de speciella omständigheter som gäller i målet. Det gäller också de domar som felaktigt påstås stå i konflikt med ILO:s konventioner. Problemet är snarare att medlemsstaterna tillämpar EG-rätten så olika, säger Vladimir Spidla.
Kommissionen kan ändå tvingas att se över EU:s regelverk och föreslå förändringar som stärker löntagarnas rättigheter. De rödgröna i EU-parlamentet ställer nämligen det kravet som ett villkor för att godkänna en ny kommission.

Christian Hess från Tyskland arbetar för arbetsgivarsidan inom ILO. Han tycker ILO ska anpassa sig mer till EU:s syn på arbetsrätten.

George Politakis är en av cirka 2 500 anställda på ILO i Genève. Han arbetar med konventioner och juridiska frågor för de fackliga organisationernas räkning.
– Nu har vi nått en punkt där medlemmar i EU hamnar i konflikt med FN-organet ILO som de också är medlemmar i. EU:s 27 medlemsstater har tillsammans gjort 1 860 antaganden av 168 ILO-konventioner. Därför tycker jag att det är fel att säga att ILO:s konventioner står vid sidan av EG-rätten, säger han.
George Politakis skakar bekymrat på huvudet och berättar att ILO försöker skapa en dialog med EG-domstolen för att diskutera den juridiska konflikt som håller på att växa fram samtidigt som det politiska samarbetet mellan ILO och EU blir allt bättre.
– Men det är känsligt. Vi vet inte riktigt hur vi ska närma oss domstolen för att få en bra dialog med den, fortsätter han.
Motsättningen mellan ILO och EG-domstolen kan bli än mer uppenbar inom kort. Det brittiska pilotfacket har till ILO anmält begränsningar i strejkrätten i ett fall som liknar Lavalmålet.
I det målet fällde EG-domstolen Byggnads för en facklig blockad av ett skolbygge i Vaxholm för att få svenskt kollektiv­avtal för den lettiska arbetskraften.
– Vad händer om ILO ger pilotfacket rätt? Är det ILO:s eller EG-domstolens tolkning som medlemsstaterna i ILO ska följa? frågar George Politakis.
Han tycker inte att detta bara är ett problem inom EU. På sikt kan detta undergräva ILO:s ställning i hela världen.
– När vi kritiserar diktaturer och länder i tredje världen som inte respekterar fackets och löntagarnas rättigheter svarar de att varför ska just de följa ILO när de rika länderna och demokratierna i väst struntar i våra konventioner.
Christian Hess som arbetar för arbetsgiv­arna inom ILO tycker att det ibland känns onaturligt, konstruerat och förlegat att ägna sig åt samarbete och försök till kompromisser mellan tre parter; arbetsgivare, fack och regeringar. Ibland avgörs frågor med omröstning när de inte kan bli överens.
– Det har hänt att vi från arbetsgivarsidan i protest har lämnat rummet när sådana omröstningar har ägt rum och vi har förlorat mot en allians av fack och regeringsföreträdare, berättar han.

ILO diskuterar nu bland annat rekommendationer kring hanteringen av HIV/AIDS på arbetsplatserna samt en konvention om villkor för hushållsarbete. Det tar normalt fyra-fem år att genomföra ett beslut om en ny konvention.
Arbetsgivarna försöker samtidigt att minska ned på antalet konventioner. Precis som i Sverige är arbetsgivarnas ledord i ILO ”flexibilitet”och ”modern arbetsmarknad”`. Arbetsgivarna i ILO tycker inte att det är något problem med att EG-domstolen går på tvärs med ILO:s konventioner.
– Det är snarare ett bevis på att ILO:s konventioner behöver ses över, säger Christian Hess.