Jag kröp darrande ned i sängen med en värktablett och en tung bok (Borta med vinden fungerar alltid) bara för att vakna idag och känna mig ganska okej.
Långt ifrån frisk visserligen, men knappast den beryktade baconfebern, snarare en vanlig höstförkylning med rinnande näsa, kliande ögon och tjock hals.

Jag blev så snopen! Missförstå mig rätt, det är klart jag inte vill ha svininfluensa och kanske i värsta fall riskera att hamna i en sådan där ecmo-manick och kanske till och med dö, men en förkylning känns så futtig i jämförelse. Vem ska tycka synd om mig nu?
Det här är hösten då vanliga förkylningar kommer att hälsas med tacksamhet, eftersom man i alla fall vet var man har dem, till skillnad från svininfluensan som är mystisk och potentiellt livsfarlig om man som jag är ung och stark och (i vanliga fall) frisk som en nötkärna.

Dessutom blir jag nu ännu räddare för svininfluensan – tänk om jag får den nu också och den muterar med min förkylning och blir alldeles ebola-livsfarlig? Tänk om mitt immunförsvar är så nedsatt av en struntförkylning att svininfluensan vinner på walkover? Hjälp! Att måla upp skräckscenarier har alltid varit en av mina mindre populära talanger.
Jaja, nu är det ju dock som det är: jag är sjuk, och ingen – inte ens min man – tycker särskilt synd om mig. Och de gör nu ju alldeles rätt i. Men i brist på andras ömkan ömkar jag mig själv lite lagom och tar varsamt hand om mig själv, tar det omåttligt lugnt och kurar ihop mig under världens största filt nu när jag skriver det här.
Man kan inte kräva medlidande från andra, men ibland är det skönt att få känna sig som ett stackars litet knytt, trots att många har det värre. 

Idag tänker jag därför laga en riktigt klassisk förkylningssoppa till mig själv. Den är så mild och snäll att det inte gör någonting att nästäppan dödat smaksinnet, huvudsaken är att den är varm och god och len i en sårig hals. Och den känns lika kärleksfull som en sval hand på pannan, till och med när man lagat den alldeles själv.

Kycklingsoppa för sjuka
2 portioner

1 finhackad vitlöksklyfta
1 msk finhackad ingefära
1 msk smör
2 små mjöliga potatisar i tärningar
1 skalad och skivad morot
1 liten skalad och skivad palsternacka
1 liten bit rotselleri i tärningar
5 dl kycklingbuljong (av tärning, fond eller hemgjord)
200 g kycklingfilé
1 dl vispgrädde
salt, svartpeppar

1. Fräs vitlök och ingefäran i smöret tills vitlöken har fått lite färg. Tillsätt rotfrukterna och låt svettas några minuter. Häll på buljongen och låt soppan sjuda under lock tills allt är riktigt mjukt. Skär under tiden kycklingen i små kuber eller strimlor.
2. Mixa soppan med en stavmixer eller i matberedare. Eller mosa med en potatisstöt. Späd med grädden och kanske lite vatten om det ser för tjockt ut. Smaka av med salt och peppar. Tillsätt kycklingbitarna och låt koka några minuter tills kycklingbitarna är genomkokta. Ät och gå sedan och lägg dig igen.