Men New York Times är en alldeles utmärkt tidning både för inrikes och utrikes nyheter. Ett tecken på det är att andra tidningar, även svenska, friskt brukar kopiera vad som står i den.
Några saker som jag uppskattar särskilt är att den skiljer på åsikter och nyheter medan en del svenska tidningar som DN allt mer använder högerinriktade krönikörer på nyhetsplats. På ledarsidan låter New York Times många olika röster komma till tals, inte bara den borgerliga kör som oftast sjunger ensamma i svensk press.
Det känns inte som något riktigt klipp att få byta Paul Krugman i NYT mot Malin Siwe i DN när vi flyttar hem.

Idag har NYT en intressant artikel om USA, och även Sveriges, krig i Afghanistan. Stödet för kriget minskar snabbt i den amerikanska allmänheten och det är Obamas egna väljare som är mest skeptiska. Obama kan få luta sig mot republikanerna om han ska skicka fler soldater till landet som militären vill.
Debatten liknar den lite yrvakna debatt om Afghanistan som vi har i Sverige. Allt fler ifrågasätter vart kriget ska leda.
Talibanernas inflytande har ju ökat i landet och den afghanska regeringen är mycket korrupt. Det nyligen genomförda valet präglades av både lågt valdeltagande och omfattande valfusk.
Obama kom till makten mycket på grund av oppositionen mot Irakkriget. Som utvecklingen ser ut i Afghanistan kan han ha fått ett liknande problem inför sina väljare.

Det som slår mig är avsaknaden av rimlig strategi för hur fred ska uppnås i Afghanistan. Frågan kan mycket väl bli en valfråga även i Sverige. För de rödgröna vore det bästa om socialdemokraterna innan valet hann ompröva sitt stöd för Sveriges deltagande i kriget.
Det har blivit dags att gör en plan för hur och när vår militär ska lämna landet. Istället bör det civila biståndet öka.