Finstämd barnskildring som landar någonstans i gränslandet mellan Roy Anderssons En kärlekshistoria och Lasse Hallströms Mitt liv som hund. Barnen är i centrum och framför allt den 10-åriga flickan i familjen som åker med Sida för att rädda afrikanska barn och lämnar henne kvar hemma, i tron att fastern tar hand om henne. Det gör hon förstås inte.
Sommaren är lång och allt håller på att ta en ände med förskräckelse.

Många fina tidsdetaljer, från det 70-80-tal filmen utspelas i, som träskorna, Linus på Linjen på teven och Tempovaruhuset. Briljant foto.
En enda invändning har jag mot denna annars mycket sevärda film. Vissa scener slår över i nåt slags symbolspråk som känns ganska onödigt.
Det är bättre när berättelsen får leva sitt eget liv, utan påklistrade symboler.