Vilka krav kan man ställa på psyksjuk?
Min syster är bipolär med manier och depressioner och sjukpensionär fast hon inte fyllt 40 än. Hon trivs väldigt bra med att inte jobba men ändå få pengar. I mina ögon är hon lat och jag menar att hon borde kunna söka ett enklare arbete, kanske på halvtid, trots sin diagnos. Men hon trivs bättre med att vara ledig. Hennes läkare ställer bara flummiga krav på henne och jag upplever det som om hon manipulerar honom. Hon vet precis vad hon ska säga för att få sin vilja igenom.
Jag är jättetrött på att se att hon beter sig så här och har påtalat det många gånger, men utan resultat. Hon känner sig för trött för att arbeta, men samtidigt kan hon resa, fixa med sommarstugan och umgås med vänner utan större problem. Hur hård får jag vara mot henne? Familjen och staten har ställt upp och stöttat henne i många år nu, men är det inte viktigt att ställa krav också? Trött syrra
svar: Det är jättebra att du skriver som anhörig till någon som har en psykisk sjukdom. Anhörigperspektivet glöms ju ofta bort! Men familj och nära vänner som drar ett mycket stort och tungt lass får sällan hjälp eller stöd i hur de ska hantera situationen. Som syskon till en person med bipolär sjukdom har du säkert upplevt både de svårt depressiva perioderna och de maniska episoderna och vet väl vad din syster behöver för att må bra.
Struktur är en viktig del för att få balans i tillvaron och den kan man, precis som du påtalar, få genom ett arbete. Men det kan vara så att din syster skapat sig sin egen struktur för att kunna fungera, en struktur som kan uppfattas som lättjefull av omgivningen. Detta innebär inte att ni inte kan ställa krav. Tala om för henne att ni ser hur duktig hon är på att ta hand om sommarstugan exempelvis och uppmuntra henne till att även testa sin förmåga i ett lättare arbete. ƒÄr hon sjukpensionär på heltid finns dock ett myndighetsbeslut som måste omprövas för att hon ska kunna börja arbeta igen och den processen vill kanske inte din syster gå in i.
Hon kan ju ha upplevt sekundärvinster, det vill säga att hon har positiva upplevelser av att slippa ansvaret och ansträngningen att arbeta. Det kan i så fall göra det svårmotiverat för henne att förändra sin livssituation. Du kan också erbjuda dig att följa med henne till läkaren, så kan ni tre tillsammans prata om situationen. Läkare har ju möjligheter att ställa motkrav gentemot de rehabiliterande insatser som de föreslår.
